Allting har en början och ett slut
Lite fina bilder på våra sista dagar
Malva på sin favoritpalm
Sista kvällen i Lalomanu firades med drinkar
En sak som vi alla tre är överrens om är att vi inte kommer sakna att behöva sova såhär...
Samoa är VARMT! Man har vant sig vid att ständigt vara svettig och air condition har blivit lyx. Tänk att få komma till Nya Zeeland och kunna duscha och faktiskt inte bli svettig 2 minuter senare. Otroligt!
Nu beger vi oss mot nya äventyr. Vi hörs i Nya Zeeland!
Tofa
Julia
Är det Samoa så är det
Även fast vi alla tre är överrens om att Apia inte är speciellt traditionellt samoanskt så blir man ständigt påmind om vilket land man är i. Till och med på McDonalds finns det spår av den samoanska traditionen. Och då menar jag inte den gigantiska reklamskylten för "Samoan burger" med två biffar, ett ägg och massa dressing (en hamburgare som antagligen bara skulle kunna sälja i Samoa där alla verkar ha 4 magsäckar). Utan jag menar tillskottet på menyn i form av "Taro pie".
Taro är för er som inte vet en rotfrukt som är väldigt populär över hela south pacifik och här på Samoa har vi ätit oss mätta på Taro många gånger (lite för många gånger om ni frågar Malva och Linnea, själv tycker jag det är ganska gott faktiskt!) ofta tillagar samoanerna taron med kokoskräm, men man kan lika gärna äta den som den är (fast kokad, ungefär som potatis).
Vi kände ju oss tvugna att testa denna taro pie på mcdonalds, och händelsen förevigades självklart!
"det smakar matigt men sött" var Linneas kommentar. Glutenintolerant som jag är så fick jag nöja mig med att slicka lite försiktigt på innehållet så jag kan väl inte riktigt ge något utlåtande.
Julia
Tofa Samoa
Om nagra timmar gar lyfter varat plan som tar oss till Nya zeeland. Det kanns sa overkligt och lite sorgligt faktiskt. Trodde alldrig att jag skulle saga att det ar sorgligt att aka till nya Zeeland men vi har traffat sa fantastiska manniksor har som vi kommer att sakna oerhort mycket. Det var sa fint nar taxin rullade ut ur Taufua Beach fales och det stod en liten klunga och vinkade av oss. Var egna lilla extra familj har pa Samoa. Pa sa satt kanns det verkligen som om vi har uppnatt nagot under var tid har.
Men det jag nog kommer att sakna mest ar alla de barn jag har traffat pa de skolor jag har besokt. Dels har jag besokt en skola for utnyttjade barn, vilket var valdigt smartsamt. barnen var mellan tre och arton ar och man sag sa tydligt bade de yttre och intre skadorna de hade. De fa barn som inte ryggade tillbaka nar jag kom klamrade sig istallet fast vid mig och var i desperat behov av narhet och karlek.
jag har ocksa besokt en skola for handikappde barn och fatt nojet folja en klass under nagra dagar. jag akte dit idag for att saga adjo och jag kande mig sa arad nar de sjong for mig, dansade for mig, gav mig presenter och slutliga kramade om mig som tack.
Den forsta skolan jag besokte var en vanlig primary school och blev lite av en chok. Jag hade bett att fa vara med och observera men istallet fick jag pa direkten eget ansvar for att undervisa TVA klasser med 42(!) barn som varken talade engelska eller visade minta intresse for mitt fumliga forsok att banka in lite engelska termer i deras skalar. vilket skamt..
Var tid pa Samoa har varit nagot som vi har planerat, prata och sett fram emot under sa lang tid och nu ar den plotsligt over. valdigt overklingt. Det ar sorgligt men samtidigt kanner jag att jag kommer att kunna leva pa dessa minnen en lang tid framover. och jag ar sa otroligt tacksam for allt vi har varit med om. Vi har upplevt manga underbara stunder, traffat fina manniksor, tagit oss igenom provningar och jag har lart mig sa mycket under dessa fyra veckor som jag kommer att komma ihag hela mitt liv!
Tofa!
Malva
Apia
Den har turen till Apia har inte varit lika jobbig som de forra. For det ar ju sa att ingen av oss gillar Apia speciellt mycket. Det ar en liten, smutsig stad som du svettas grymt mycket i. Men som sagt den har gangen har Apia inte varit sa dumt.
Forst sa har vi ju haft var hyrbil (med AC) sa vi har kunnat aka pa utflyckter. Himla roligt och Julia och Malva har kort valdigt bra. Aven om det ar pa fel sida av vagen.
Sen har vi aven hangt med vara nya vanner Angelica och Rinnie som bor i Apia. Angelica pluggar pa universitetet har. De ha lart oss mycket, bland annat att om man koper nagot i baren pa de finare hotellen far man lana deras pooler gratis! Fantastiskt om man bor i svettiga Apia. Angelica visade oss aven var man kan handla fina klanningar, farligt, farligt, igar kom jag hem med en ny.
Sen har vi aven forsokt kopa presenter till er dar hemma. Men det ar svart. Problemet ar att Samoaner har inte sa mycket som ar fint. Sa var beradda pa att ni kanske far en liter gronteller lila hår gele-slamm-vax som ni kan ha i era nya samoanska frisyrer som jag hoppas ni styr upp. Hokeyfrillor, den lilla utsparade locken i nacken eller galna permanenter ar vardag har.
//Linnea
Savaii i bilder
Taga blowholes. Häftigt! Vi fick sällskap av en galen gubbe som kastade kokosnötter i hålen som sedan sköts upp i luften. Roligt tills han kom och begärade pengar för det. men vi är minsan inga lättlurade turister längre så tji fick han!
Vackra stränder blir man ju lite lätt bortskämd med här på Samoa.
Vattenfall blir vi också bortskämda med här på Samoa!
Idag har vi varit och badat i en grotta FULL med stora fiskar. Linnea höll sig på land medan jag och Malva efter mycket om och med tog oss en panikartad simtur ut i det klara vattnet. Vi åkte också till To Sua Ocean Trench som är ett stort vattenhål man klättrar ned i och sen kan man simma genom en grotta ut på andra sidan. Vackert!
Saknar er där hemma!
Kram
Rump drama
Hej alla fina!
Nu ger jag mig återigen in i bloggandet. Har tagit en lååång paus och det har faktiskt varit skönt. Men nu när vi befinner oss i huvudstaden (som knappt gör sig värd att kallas huvudstad med tanke på dess obefintliga storlek) är det skönt att återigen ägna sig åt så moderna fenomen som internet! (Det fina med detta försök att vara bloggduktig är att Julias dator hade ett breakdown och detta inlägg inte blev publicerat förrän nu någon vecka senare).
Så för någon vecka sedan var planerna att ta en taxi utflykt till sliding rocks och det största vattenfallet här. Vi raggade upp en taxi, den första kvinnliga taxin jag har sett, och begav oss. Efter långa diskussioner om priset kunde vi njuta av bilfärden. Samoa är otroligt vackert på många sätt och vis och enbart genom att titta ut genom ett taxifönster ser man många vackra vyer.
Sliding rocks innebär, för dem som inte vet, vattenfall med naturligt formade rutschbanor av klippor. Jag och de andra tjejerna tyckte att det såg fullkomligt livsfarligt ut och var väldigt försiktiga i början. Men efter några åk insåg vi att det var jättekul och vi blev mer och mer våghalsiga.. Jag gav mig utför det sista, lite längre fallet och fick upp ganska hög fart. Sista biten skumpade jag fullkomligt fram och avslutade detta graciösa åk med att landa på en sten. AJ. Julia kom direkt efteråt, även hon skumpandes ganska bra, och vi beklagade oss över våra arma rumpor.
När vi kom upp ur vattnet bad jag Julia att inspektera min bakdel för det gjorde ganska ont. Då upptäckte hon ett hack och det blödde ganska så rejält. Jag lyckades ställa till en ganska dramatiskt scen med allt blod och vi bestämde oss för att åka till sjukhuset. Tjejerna var jätte fina och tog hand om mig tills vi kom fram. Där lade det mig bums på en bar och ack så löjlig jag kände mig.
Efter några bedövningssprutor, 5 stygn, en antibiotika kur och totalförbud mot sliding rocks blev iväg skickad. Mina fina vänner hade under tiden inhandlat det bästa botemedel all times, CHOKLAD :)
Nu får jag inte bada på några dagar, perfect.. men annars så så går det ingen nöd på varken mig eller de andra. I och med att det var någon vecka sedan detta hände, har min rumpa nu läkt finr och pryds nu av ett fint rosa ärr :)
Vi har ju, som Linnea tidigare skrev, hela tiden varit medvetna om att vi någon gång med all säkerhet skulle komma att inspektera sjukhusen lite närmare. Men att det skulle bero en rumpskada orsakat av ett vattenfall trodde nog ingen av oss.
Malva
Rump drama
Hej alla fina!
Nu ger jag mig återigen in i bloggandet. Har tagit en lååång paus och det har faktiskt varit skönt. Men nu när vi befinner oss i huvudstaden (som knappt gör sig värd att kallas huvudstad med tanke på dess obefintliga storlek) är det skönt att återigen ägna sig åt så moderna fenomen som internet! (Det fina med detta försök att vara bloggduktig är att Julias dator hade ett breakdown och detta inlägg inte blev publicerat förrän nu någon vecka senare).
Så för någon vecka sedan var planerna att ta en taxi utflykt till sliding rocks och det största vattenfallet här. Vi raggade upp en taxi, den första kvinnliga taxin jag har sett, och begav oss. Efter långa diskussioner om priset kunde vi njuta av bilfärden. Samoa är otroligt vackert på många sätt och vis och enbart genom att titta ut genom ett taxifönster ser man många vackra vyer.
Sliding rocks innebär, för dem som inte vet, vattenfall med naturligt formade rutschbanor av klippor. Jag och de andra tjejerna tyckte att det såg fullkomligt livsfarligt ut och var väldigt försiktiga i början. Men efter några åk insåg vi att det var jättekul och vi blev mer och mer våghalsiga.. Jag gav mig utför det sista, lite längre fallet och fick upp ganska hög fart. Sista biten skumpade jag fullkomligt fram och avslutade detta graciösa åk med att landa på en sten. AJ. Julia kom direkt efteråt, även hon skumpandes ganska bra, och vi beklagade oss över våra arma rumpor.
När vi kom upp ur vattnet bad jag Julia att inspektera min bakdel för det gjorde ganska ont. Då upptäckte hon ett hack och det blödde ganska så rejält. Jag lyckades ställa till en ganska dramatiskt scen med allt blod och vi bestämde oss för att åka till sjukhuset. Tjejerna var jätte fina och tog hand om mig tills vi kom fram. Där lade det mig bums på en bar och ack så löjlig jag kände mig.
Efter några bedövningssprutor, 5 stygn, en antibiotika kur och totalförbud mot sliding rocks blev iväg skickad. Mina fina vänner hade under tiden inhandlat det bästa botemedel all times, CHOKLAD :)
Nu får jag inte bada på några dagar, perfect.. men annars så så går det ingen nöd på varken mig eller de andra. I och med att det var någon vecka sedan detta hände, har min rumpa nu läkt finr och pryds nu av ett fint rosa ärr :)
Vi har ju, som Linnea tidigare skrev, hela tiden varit medvetna om att vi någon gång med all säkerhet skulle komma att inspektera sjukhusen lite närmare. Men att det skulle bero en rumpskada orsakat av ett vattenfall trodde nog ingen av oss.
Malva
Apia igen
Savaii var fantastiskt, såklart. Savaii är den största av Samoas öar, men inte lika "tätbefolkad" som Upolo (där Apia ligger). Det finns bara en "stad" (lägg märke till citattecknen) som heter Salelologa och dit man kommer med den 1 timme långa färjan från Upolo. Där bodde vi första natten för vi kom fram ganska sent och man vet aldrig hur lång tid det tar att köra även korta sträckor här med tanke på väg kvaliteten så vi stannade över på ett billigt hotell.
Dagen efter begav vi oss till Tufotafoe, en by på västra sidan av Savaii. Vi har tidigare haft kontakt med en kvinna i Sverige som har sin familj i Samoa så vi åkte för att hälsa på hennes familj. Vi blev så himla varmt välkomna, bjudna på all sorts Samoansk mat, samoansk varm choklad och fick testa på att väva en samoansk matta som mamman i familjen satt och jobbade med. Pappan i familjen är högsta chief i byn och de ägde en egen strand (allting är privatägt här) som de tog oss med till. HELT fantastiskt!
På kvällen fick vi återigen en stor måltid bestående av Taro, matbanan, ris i coco och fisk. Efter att ha suttit och pratat med familjen (dottern fick agera tolk då föräldrarna inte kunde tala engelska men gärna ville prata ändå) gick vi och lade oss på våra mattor utlagda på golvet.
Vi sov där en natt och efter frukost var vi tvugna och bege oss, vårt schema är ganska späckat nu pga att vi valt att tidigare lägga vår resa till Nya Zealand med en vecka.
Två nätter spenderades i vackra manase i beach fales precis vid vattnet. Precis som i Lalomanu blev vi bortskämda med frukost och middag och eftersom det var söndag så var vi ju så illa tvugna att ligga och slappa på stranden eftersom allt är stängt. Hårt liv vi lever!
Efter en dag med sightseeing och ännu en natt i Salelologa begav vi oss så tillbaka till vårt kära Upolo. Vi kommer stanna i Apia i 3 nätter, Malva ska hälsa på en skola för barn med olika former av handikapp där hon fått bra kontakt och jag och Linnea ska åka runt på ön lite (lugn Mats, vi jobbar på fältarbetet vi också haha.) Till helgen ska vi tillbaka till vårt kära Lalomanu och sen åker vi till NZ på tisdagen den 12...
Bilder kommer kanske senare idag eller i morgon.
kramar
julia
Savaii
Igar (onsdag) lämnade vi vårt kära lalomanu för nya äventyr. Efter en natt i Apia är vi nu på väg till Savaii.
Savaii är den största av de Samoanska öarna, men är mindre befolkad än Upolo (ön vi är på nu). Vi har hört mycket fint om Savaii, bland annat ska det vara lite mer traditionellt där än på Upolo.
Igår hyrde vi bil (vuxen poäng?!) så vi ska snart köra ut mot papapapai-uta waterfall (förstår ni varför vi har problem att lära oss det samonska spåket eller?!). Det är ett 100 meter högt vattenfall. Efter det ska vi ta färjan över till Savaii. Där kommer vi spendera en natt i den enda "stan" på hela ön- Salelologa - och sen ska vi ut på okända marker!
Internet uppkopplingen på savaii är tydligen extremt dålig. Om man har tur kan man hitta något ställe i salelologa men sen är det kört. Så ni får vänta med spänning tills om en vecka då vi är tillbalka i vårt hatade men älskade Apia!
KRAM från alla oss
Nytt fältarbete?
När vi var i Tomelilla och skulle bestämma vad vi skulle göra för fältarbeten under vår resa så skämtade vi om att jag skulle kunna göra ett arbete om sjukvården i Samoa, ifall mitt andra arbete inte skulle gå så bra. I och med att jag alltid gör illa mig eller är sjuk skulle det vara ett säker kort.
Det visade sig vara sant, den reservplanen var som ett ess i fickärmen. Nu har jag tillbringat 17 timmar på ett bysjukhus här på ön Upolu. Det började med att jag vaknade en morgon och kände mig yr och hade ont i magen. I ett och halvt dygn fick Julia och Malva ta han om mig medan jag låg i vårat rum och kräktes. En dag fick jag ett sms av M & J som var nere vid stranden och åt middag där det stod:
Alla här tycker du ska åka till sjukhuset och få dropp. Du kommer må bättre genast. Simon säger att du ska åka!!! Vi kommer och hämtar dig med bil.
Och alla vet att när ”Simon says”att man ska göra något så gör man det. Så Julia och Malva kom och hämtade mig och vi begav oss till sjukhuset som ligger en bit ner för berget. Väl där tog sjuksköterskorna (doktorn är bara där på onsdagar och söndagar) väl hand om mig och satte i dropp och sa åt mig att jag måste stanna över natten. Sjukhusmiljön här är lite annan än vad den är i Sverige. Ni vet att i Sverige är allt vitt, sterilt, modernt, rent och inomhus. Det är kanske inte riktigt så jag skulle beskriva det här sjukhuset. Väntrummet är utomhus, där sker även första checken av patienterna, det där man tex tar febern och blodtryck. På de här innergården springer det även runt Grisar, höns och hundar. När man väl kommer in till något av rummen börjar det på minna lite mer om svenska sjukhus allt förutom toaletten vill säga. Toaletten hade inga lås och dörrarna gick knappt att stänga och jag gillar att de har skyltar om hur viktigt med handhygien när det inte finns någon tvål så långt ögat kan nå.
Men jag är mäkta imponerad på sjuksköterskorna som jobbar där. De har så knappa resurser men är väldigt snälla och har grymt mycket kunskap! De gör allt som en läkare ska göra (i och med att han bara är där två gånger i veckan). Ryktet säger att en av sjuksköterskorna lyckade sy fast en killes arm som hade slitits av i en olycka och att armen funkar fortfarande. Läkaren var inte där så hon lyckades sy fast armen sporadiskt så att det kom blod till den så åkte killen med ambulans till Apia där kirurger fick göra om jobbet. Men utan hennes sykunnigheter skulle hans arm inte funka idag.
Jag låg inne över natten med mitt 2 liters dropp med Malva sovande vid min sida och sen mådde jag nästan toppen. Jag mådde i alla fall mycket mycket bättre.
Så min slutsats är att sjuksköterskorna här är super och man ska alltid följa det som ”Simon says”.
Nu har det gått några dagar och jag mår bättre och bättre för varje dag som går. Nu på mitt schema står det: vila så mycket som möjligt och ät ditt penicillin. Jag menar vad mer behöver jag göra? Fältstudien är ju redan klar!
Kramar/Linnea
Taxiresor
Det första man ser när man hoppar in i Taxibilarna är den fina fuskpälsen (gärna i orange/rosa/grön eller leopardfärgad) som de har satt fast på sin instrumentbräda. Det här är inget som bara några har... utan ALLA taxibilar har fuskpäls. Om man har tur så kan man få tag i en bil med päls på taket också! och inte nog med det, ni vet hur vissa (RAGGARE!) har doftgranar i sina bilar, här har man doftpalmer.
Framtiden flasar oss i ryggen
Allman musiklara 7,5 hp eller Hallbar utckling A 30hp eller Stadskunskap A 30hp eller Freds och konfliktkunskap A1 15 hp eller genusvetenskapens grunder 7,5 hp eller kultur, konst och teologi 15 hp eller Svenska spraket/nordiska spraket A 30 hp eller Historia baskurs A 30 hp.
Våra senaste dagar
Efter en underbar vecka på Lalomanu Beach är vi nu tillbaka i Apia för ett par dagar. idag ska vi ha en slapp dag/internet dag/skype dag. I morgon ska vi åka ut på lite sightseeing - vattenfall o dyl. och på fredag ska vi ta oss tillbaka till vårt kära lalomanu!
Igår (tisdag) hade vi en bra men lååång dag! Fa'au'uga som kvinnan vi träffat heter hade bjudit med oss att vara med på ett årligt möte som alla kvinnor i lalomanu village är med på. Inför mötet har varje kvinna vävt 3 olika slags mattor av blad från 3 olika sorters trä. Det var stora mattor och varje matta tar minst 1 dag att göra. På denna dag varje år samlas kvinnorna med sina mattor för att ge dem till pastorn och hans fru som ett tecken på tacksamhet. Jäklar vad mattor de måste ha alltså. I slutet av dagen låg där med än 70 mattor i varje hög.
Vi kom till Fa'au'ugas hus vid halv tre och fick se på medan hon matade sina grisar (och griskultingar. Så söta att jag smälter!) med kokos. Till och med hundarna här äter kokos! Sedan gick vi ned till en stor samlingslokal där mötet skulle hållas. Som vanligt blev det mycket väntetid eftersom island time råder här. Ingen stress, det får man vänja sig av med från första stund! Men för oss gjorde det ingenting att vi fick vänta för vi hade väldigt spännande samtal med Fa'au'uga under tiden.
Tillslut började det iaf och en stor samoansk kvinna stod och tog emot mattorna samtidigt som hon skrek ut vem som givit dem. Pastorns fru satt och såg på och när ceremonin var klar tackade hon för alla gåvor. Efter det följde en lång diskussion på samoanska och tillslut bjöds det på samoansk mat - brödfrukt, matbanan, kyckling och kött.
Det var väldigt intressant att se på, men svårt att förstå för oss med västerländskt tänk. Varför ska en familj som är så rik som pastrons familj få så överväldigande mycket gåvor från familjer som är så fattiga?
I dag tog vi faktiskt taxi in till Apia, jag och Linnea fick nog av bussturer efter förra gången vi åkte in till Apia och bussen var så full att Linnea fick sitta i mitt knä hela vägen (2,5 h) medan andra hängde halvvägs utanför bussen. Vi bor på ett mysigt hostel i en öppen fale där det finns internet (pch pool!). perfekt! 
Fa'au'uga 'är kvinnan som sitter bredvid mig i grå t-shirt
Vår fale vi bor i nu
Vårt hostel och hängmattan jag tänker somna i en sekund efter detta inlägg bloggats ut!
Vi saknar er där hemma. Hoppas att allt är bra!
Kram
/Julia
Historien om bussen
Klockan 14.00 skulle bussen gå från buss stationen i Apia. Klockan 14 var bussen full men ingen busschaufför syntes till. I en timme och 15 min satt vi på bussen och svettades tills busschauffören äntligen kom sakta lunkande till sitt fordon. Äntligen på väg! Eller...? Nej nej, bussen var inte tillräckligt full tydligen utan chaffisen cirkulerade mellan flea market och fugalei market, de två stationerna i stan tills bussen var packad. Så full att stackars linnéa fick sitta uppkrupen ovan på våra stora ryggsäckar för att ge plats åt andra.
Så lämnade vi äntligen Apia, typ 1,5 timme efter utsatt tid. Jaja, det hade vi ju ändå räknat med tänkte vi.
Bussen rullade ut i landsbyggden och de ständiga farthindrena på vägen gjorde att våra rumpor långsamt domnade av på de hårda träsätena. Efter sisådär 15 minuters körning svängde bussen plötsligt in vid en bensinstation/supermarket. Hela bussen tömdes på folk och vi fattade ingenting.. "Aren't you gonna do some shopping?" frågade en av männen på bussen. Va? Shopping? Jo men visst, hela bussen gick nu ut för att göra sin veckohandling. Så det var bara att sitta kvar där snällt och vänta på att sista man betalat och var på plats i bussen igen.
Klockan 18.30 var vi äntligen framme i lalomanu och med blåmärken lite överallt stapplade vi ut ur bussen.
Vi är alla tre överrens om att trots värmen, de hårda träsätena och den lååånge bussresan var det helt klart värt det! det är ju sådana här upplevelser vi kommer minnas! Vi satt och småpratade med folket på bussen som pekade ut saker för oss och berättade om byarna vi passerade och vi fick en helt annan känsla för bylivet än om vi skulle tagit taxi!
/Julia
Nagra dagar i paradiset
Ja, som Julia skrev i inlagget innan har vi antligen tillgang till internett. Julia tog en kort paus fran Mc Donald's men nu ar hon tillbaka dar igen for att skypa lite mer med sin Engelsman, medans jag sitter pa ett internettcafe pa andra sidan vagen dar man kan fa lana datorer.
Som ni ser pa bilderna sa bor vi just nu i paradiset. Det ar lite sa det kanns. Naturen har ar sa fantastisk, jag har aldrig sett nagot liknande och alla manniskor ar otroligt hjalpsamma och utan att skryta sa kanns det som vara arbeten borjar battra pa sig. Vi har bland annat fatt mojligheten att lara kanna en larare som jobbar i byn dar vi bor. Taafuga, heter hon och hon hjalper oss sa otroligt mycket. Vi har blivit erbjudna att fa bo hos henne och hennes familj och hon vill mer en garna visa oss den samoanska kulturen.
Sen vi kom hit har vi sett och upplevt sa mycket. Vi har aven traffat och lart kanna manga trevliga manniskor. Kan ju forsoka radda upp nagra roliga fillurer vi har traffat.
1. Manuell- den super italienska (& da menar jag SUPER italienska) mannen utan hander som bor granne med oss. Han han paddla kajak, simma fjarilsimm (hor du det Lotta), flirta som fa och kan dessutom klara att ha pa sig rosa speedos med text pa rumpan utan att se allt for tontig ut.
2. Otele- var samoan som jobbar dar vi bor. Vet inte hur jag ska forklara honom mer an att han ar valdigt mycket. Han ar sot (oftast), kan paddla kajak staendes och gillar att leka med eld (bevis kommer nog senare).
3. Varat Canadensiska Ruggbylag- ja, forsta kvallen vi bodde i Taufua sa var allt lungt och stilla. Morgonen dar pa mottes vi av ett helt highschoolrugbylag vid frukosten. De gillade att trana precis framfor oss nar vi lag och solade pa stranden och de gillade inte att smorja in sig med solkram. Vilket betydde att jag fick mojligheten att se rod hud. Jag har aldrig i mitt liv sett nagon sa rod som vissa av de pojkarna. Nu har de lamnat Samoa och ar just nu i Fiji med deras fina tranare som var valdigt matcho nar de pratade med sina elever men valdigt mjuka och fina nar de pratade med oss.
4. Simon- Han ar lite speciell, bor ocksa granne med oss. Han har varit har i 3 manader for att skriva ett filmmanus. Han ar en writher som aker till semesterorter for att "lasa in sig" i bungalows for att skriva pa sitt nya masterverk pa dagarna och dricka ol pa kvallarna.
Det finns sa manga som jag kan namna har. Men 4 personportratt kanske racker for idag.
Snart ska jag och J aka tillbaka till var kara strand men den har gangen blir det inte med buss utan med en taxi med en danskfamilj som bor i en av faleserna.
Pa onsdag sa kommer vi vara i Apia igen sa da kan det tankas att det blir en till blogguppdatering, kanske om bussarna har i Samoa!
Massa kramar fran Linnea.
PS. Mamma Karin, jag vill bara tacka dig for att du har varit tsunamivakt at oss. Du anar inte hur mycket du har hjalpt oss de har dagarna!
En bilduppdatering
Nu har vi äntligen tillgång till internet igen. iaf för idag. Jag och Linnéa har nämligen tagit oss in till apia för att försöka fixa universitets grejor och lite så. Malva är kvar i Lalomanu för idag ska hon sitta med på lektioner för 8-9 åringar. Med andra ord börjar våra fältarbeten arta sig! Malva är väl den som kommit längst, hon har fördelen avv kunna observera lite var som helst. Jag själv (julia) har inte riktigt börjat ännu, men jag har fått namn på folk jag ska kontakta så jag känner mig nöjd.
Jag har suttit inne i ett iskallt (herregud avd de missbrukar AC i det här landet) mcdonalds alldeles för länge nu, mina ögon börjar bli fyrkantiga och jag kan inte riktigt tänka så jag ska bespara er stavfel och flummerier och bara lägga upp lite bilder från våra dagar hittils!
Vårt lyxiga hotellrum vi bodde i de första dagarna i Apia!
En sak vi fått lära oss här i söderhavet är att regnfall kan komma plötsligt. Och regnar det- då REGNAR det! Vår tvätt som hängt ute för att torka fick vi ta in på 3 röda när vi kände den första regndroppen. Tur var väl det för 1 minut senare öste det ner. Regnet resulterade i att hela vårt rum var full av tvätt!
Vi tog buss ut till Lalomanu beach. En minst sagt intressant historia som vi kan berätta någon gång när jag är mindre trött- Men bussarna här är helt otroliga iaf, målade i alla möjliga färger och med högtalare som skriker ut samoansk popmusik.
På Lalomanu beach (en paradisstrand utan dess like!) bodde vi första natten i en sån här beach fale typ 10 meter från stranden. Otroligt vackert men inte så bra för våra eller våra föräldrars nerver.
Så vi flyttade upp till bergsbungalows istället. Föräldrar, ser ni de blåa där nere? Det är havet. Ni kan känna er lugna, det får vara en jäkligt brutal tsunami om den ska nå upp till oss!
Jag har aldrig varit på en plats med så klart vatten. Det är verkligen som dricksvatten!
Vi trivs.
Och vi trivdes om möjligt ännu mer när vi hittade en liten kiosk som sålde... SNICKER OCH TWIX. Ååååh, vilken lycka för oss chokladberoende!
Nu ska jag ut i frisk luften och vääärmen. Ett lite mer innehållsrikt inlägg kommer förhoppningsvis senare.
kramar
julia
Samoa!
Så vad tycker vi so far? Jooo.. Apia är väl inget speciellt direkt. Som vilken annan liten stad som helst i ett mycket varmt land. En stad där det är väldigt svårt att hitta internet uppkoppling och där allting stänger innan klockan 18.00 och exakt allt är stängt på söndagar. Men det är charmigt på sitt sätt. Vi har hittat ett jätte bra ställe att bo på efter vår första mardrömsnatt i ett totalt mögelangripet hostel. Nu bor vi på Elava Motel som är super lyxigt för oss som är vana vid hostel standard. Vi har Apias största marknad precis runt knuten och en indisk restaurang i samma byggnad som motellet.
Jag har inte tagit så många bilder från Samoa hittils så jag tänkte bjuda på lite lyxiga Fiji bilder istället. I morgon hoppas vi på att kunna ta oss ut till kusten och uppleva det Samoa vi längtat efter - vita stränder och kristallklart vatten (ehm.. nej våra förväntningar är inte höga eller så..)
Jag vet att ni föräldrar är väldigt oroliga för oss och jag förstår er. Att sitta i Sverige och höra om jordskalv både på Tonga och i Japan måste vara stressande. Jag, Malva och Linnea har pratat om hur och vida vi ska stanna eller åka någon annanstans och vi känner alla tre att vi vill ge Samoa lite mer tid. Vi kommer hålla oss uppdaterade på vad som händer i världen och ta reda på vart vi ska ta vägen ifall en tsunamivarnig skulle utfärdas på varje nytt ställe vi kommer till. Jag vet inte vad mer jag kan säga för att försöka lugna er. Vi mår alla tre dåligt av att behöva utsätta er för en sådan stress, vi önskar verkligen att ni inte skulle behöva oroa er så här mycket. Men vi känner att så som läget är just nu så vill vi stanna på Samoa. Men ifall vi behöver välja kommer vi alltid välja säkerhet före någonting annat!
Men nu till något roligare, Fiji:
Vi åkte ut med en liten fiskebåt till en paradisö precis utanför hostelet för att snorkla
Vi drack paraplydrinkar i poolbaren
Och vi gjorde Samoaposen i vattnet
Jag vill avsluta (till föräldrarna) med att säga att vi kommer se till att befinna oss på platser där våra mobiler har täckning och skulle inte någon av våra mobiler funka så kan ni alltid skicka till de andra personernas nummer. Om ni inte har mitt, Malvas eller Linneas nummer så bara hör av er så skickar vi våra nummer! Vi uppskattar verkligen att ni håller oss uppdaterade på vad som händer i världen för vi känner oss lite utestängda när internet inte fungerar. Vi har det bra och vi håller ihop och stöttar varandra.
Saknar er alla där hemma!
KRAM
/julia
