Vilket dygn vi har haft!
Gårdagen började på ett magiskt sätt. Vi åkte ut med en liten båt till en paradisö och snorklade i kristallklart vatten med alla möjliga färgglada fiskar och koraller.
Efter det slappade vi vid poolen och njöt av livet. Vi skrattade och skämtade om att vi skulle lägga ut bilder på bloggen på hur bra vi har det bara för att göra alla avundsjuka.
Och sen vände det.
Jordbävning i japan. Tsunamivarning över hela stilla havsområdet. Hela kvällen försökte vi desperat få något grepp om vad som hände. Chefen på hostelet hävdade bestämt att det inte var någon som helst fara. "havet är ju långt borta". Ursäkta?! Havet är cirka 20 meter bort!
Egentligen var vi inte så väldigt oroade över vår egen situation, vi visste en kulle vi kunde gå upp för. Men att se inslag efter inslag om hur Hawaii evakueras, hur reportrar står vid Waikiki stranden - den strand vi själva stått på för bara 3 dagar sedan - och beskriver hur vågorna börjar rulla in. Det var fruktansvärt. Vi har ju fortfarande klasskompisar och många andra vänner kvar där.

Natten spenderades på en kulle under myggnät på en massa väldsigt obekväma rötter. Men hellre safe than sorry resonerade vi.

Jag vill tacka alla våra familjer och vänner som brytt sig och hjälpt till. Tack till min fina mamma som var den första att uppmärksamma oss på vad som kunde komma att hända. Och ett stort tack till vår fina lärare Mats och Elin från eurasia klassen som var ett stort stöd och som guidade oss genom natten.

Nu sitter vi på flygplatsen på väg mot Samoa! VI har hunnit med lite dramatik i dag också genom att två jordbävningar inträffat på Tonga, grannön till Samoa. Men ingen tsunamivarning har utfärdats så läget borde vara lugnt. Oroa er inte för oss, vi håller ihop och hjälper varandra. Och nu ska vi äntligen till SAMOA!

/Julia