Ett farväl
Så var det här äventyret slut. Idag flyttade vi alla ut från skolan, korridoren, Tomelilla.
Jag vet inte hur jag ska kunna sammanfatta känslorna inom mig just nu. Jag är så himla himla glad att jag tog chansen och gjorde det här. Jag har träffat så många fantastiska männisor både på skolan och under vår resa. Jag har fått vara med om otroliga upplevelser och jag har lärt mig så mycket om mig själv.
Det känns läskigt att ge sig ut i stora vida världen igen efter att ha levt i lilla lilla Tomelilla i ett år (okej, vi har ju fått vår beskärda del av stora vida världen...). Och framförallt känns det otroligt sorgligt att vi alla har splittrats till olika delar av Sverige, olika delar av världen.
Jag vill säga ett stort TACK till de fina fina fina människorna i min klass (jag tror ni vet vilka ni är) som gjort det här året till det bästa hittils. Och ett ännu större TACK vill jag tillägna vår fantastiska lärare Mats. Jag vet inte hur vi skulle klarat oss utan honom, han har lärt mig så mycket samtidigt som han alltid funnits där när det behövts. TACK matsi!
Nu väntar en sommar med mycket jobb för oss alla tre. I höst kommer vi att fara iväg åt olika håll. Malva siktar in sig på Sydamerika för salsa dans och spanska. Linnea kommer stanna i Uppsala och plugga svenska kyrkans grundkurs och jag (Julia) kommer bege mig till England, närmare bestämt Brighton, och plugga engelska.
Jag skulle tro att det här är det sista inlägget på den här bloggen. Jag kommer blogga vidare på www.JuliaaM.blogg.se, och jag hoppas att Malva och Linnea skaffar sig varsin blogg så jag kan följa deras liv nu när vi inte längre kommer spendera all vår vakna (och sovande) tid tillsammans.
Tack Tomelilla och Österlens folkhögskola för det här året. Ett år jag aldrig kommer glömma. Ett år som förändrat mig som person för alltid.
Tofa
Julia
Manifestation för Tolerans och Gemenskap i Tomelilla
Igår klockan 18.00 höll vi elever från Österlens folkhögskola med några mycket engagerade personer (däribland Linnéa) i spetsen en manifestation för tolerans och gemenskap i Tomelilla. Vi hade ordnat facklor, tal, musik och banderoller och det blev så lyckat. DN skriver att 200 personer dök upp, Ystads Allehand skriver 300. Många var där iallfall och vi stod där alla tillsammans och visade vårt stöd, inte bara till den somaliska kvinna som blivit trakasserad utan till alla människor som känner sig kränkta, osäkra och icke välkomna i Tomelilla, i Skåne, i Sverige. Minst 200 personer samlades på Tomelillas torg för att visa att vi stödjer tolerans och gemenskap, ett samhälle där vi lever sida vid sida med varandras olikheter och varandras likheter och alla ska bli accepterade för hur de är.
SVT och TV4 var där och intervjuade. DN, Sydsvenskan och Ystads Allehanda var där. Kameror blixtrade överallt blandat med tal som hölls av lokala politiker och andra engagerade personer. Facklorna brann och det var så härligt!
Om ni vill läsa om det eller kolla på inslagen som rikssändes på nyheterna både på SVT och Tv4 så kan ni kolla in länkarna nedan:
Ystads allehanda
Tv4 nyheterna (med super duktiga Linnéa och Hannes i vår klass som blir intervjuade)
Sydnytt (intervju med Linnéa)
Manifestationen har även blivit omskriven i Kvällsposten, DN och skånska dagbladet.
bild lånad från Ystads Allehanda. Fotograf: Albin Brönmark
Jag vill bara avsluta det här inlägget med att säga ett stort TACK till alla som dök upp på manifestationen igår. Och ett ännu större tack till de personer på skolan som verkligen jobbat hårt för att det här skulle bli möjligt! Om en plats som av medierna kallats "SD-land" kan få ihop 300 personer på en sån här manifestation då kan alla göra det! Tänk vad fint det var hade varit om det här hade spridit sig till resten av Sverige och liknande manifestationer dök upp på andra platser. Man måste ju börja någonstans.
/Julia
Nyckellycka
Jag hade nästan givit upp hoppet då jag hittade ett "hemligt" fack på skolans stora kamera väska och tänkt att där inne låg den så prydligt. Bra ställe för övrigt att lägga sin nyckel i, eller hur var det nu!?
Jag är världens lyckligaste just nu, känns som om jag har vunnit på lotto (vilket jag i och för sig typ har gjort då det kostar 1.000 spänn att fixa en ny (!))
/Malva
Det börjar bli dags!
Så här sitter jag och Linnéa och det känns verkligen att någonting saknas. Malva och Linnéas rum är utstädat (nåja..) och det känns verkligen att det är dags snart!!!
Det känns tomt nu. Vi saknar henne redan och hon har bara varit borta från oss i en och en halv timme.
Men ikväll blir det party med praktikanterna som har kommit tillbaka efter sina resor. Det blir nog trevligt och imorgon är det ju manifestationen med stort M. Vi hoppas att alla som bor här i närheten kommer och visar sitt stöd!
/Julia & Linnéa
Sydnytt!
Så alla ni som bor i Skåne och Blekinge kolla in Sydnytt imorgon så får ni se en intervju med vår fina elevråd ordförande Jeanette.
Viola som går Afrika linjen håller på just nu att skriva en debattartikel för Ysta allehanda som deras redaktion har bett oss skriva.
Otroligt roligt att så många är intresserade av vad det är vi ska göra. Även privatpersoner har hört av sig till oss och frågat vad de kan hjälpa till med.
På facebook är det 145 som har meddelat att de ska komma. Det här kommer bli bra!
Är det ödet?
- Som Julias mor poängterade så heter Julia Linnea i mellan namn och Julias syster Klara heter Malva i mellan namn....
- Vi är alla tre blonda. De andra två på riktigt, jag i sinnet enligt mina resekamrater.
- Tillfällig sinnesförvirring är något vi alla lider av några gånger per dag.
- Vi gillar att sjunga och pyssla med musik och är dessutom ganska duktiga på det om du frågar mig.
- Vi älskar våra to do listor.
- Lokaltrafiken i Skåne gillar igen av oss. Det är alltid någon som riskerar att bli ut slängd, är på väg att vissa tåget/bussen, eller sitter fast på något försenat fordon.
Jag tror den här bilden symboliserar oss ganska bra. Jag ser smått galen ut (det är jag ibland, blir ju lite roligare så), Malva grimaserar (hon har en tendens att göra det (kanske för att det blir ju lite mer skoj då), Julia ser positiv ut och gör tummen upp (om man är positiv blir livet oftast lite roligare). Dessutom håller vi på att blogga på bilden och visst går vi i skolan, studerar och pratar om viktiga saker. Men jag har märkt en tendens att vi snackar ganska mycket om vår blogg.. Och inte nog med det, bilden är mycket konstnärlig. För om man har studerat foto som vi, så ser man ju att våra ansikten är typ i gyllene snittet. Kan det bli bättre?
Hur som helst är jag otroligt glad över att det är just Malva och Julia jag ska resa med. Jag vet att vi kommer få det SUPER kul och att vi dessutom kommer lära oss mycket. För det ska ni veta, att de två tjejerna är ganska smarta också, inte bara snälla, söta och roliga. Jag är övertygad att vi kommer vara som de tre musketörerna!
/Linnea
Små stunder i livet
Det är märkligt hur olika man blir bemött av främlingarna. Och hur viktigt det faktiskt är hur människan på bussen eller i tåget faktiskt bemöter en.
När jag var på väg hem med tåget i julas satt jag mittemot en sådan där duktig människa. Han satt prydligt ytterst på stolkanten med ett par stora glasögon och gick igenom några arbetspapper. En sådan människa som får en själv att fundera över varför det enda jag själv kan uppbåda under en tågtur är att stirra dumt framför mig.
Så satt vi där Mr Duktig & Jag och så plötsligt ringer bådas mobiler precis samtidigt. Vi tar upp mobilerna (han en sådan där heightec liten sak och jag min rispiga tegelsten till mobil) och svarar precis samtidigt ” Hallå”. Ingen av oss har någon mottagning i tågkupén och det följer ett antal ”hallå” och ”nu hör jag dig inte”. I all kalabalik kolla vi upp och ger varandra varsitt stort leende i samförstånd. Det är små guldkorn i vardagen. Sekund efter återgick han till sina papper och jag till mitt stirrande. Men nu visste vi i alla fall att trots våra yttre olikheter så kan vi plötsligt befinna sig i precis samma båt.
Motsatsen till denna lilla händelse inträffade idag. Jag kämpade mig igenom Tomelillas slaskiga gator då en buss körde förbi. Jag hörde att någon knakade så jag kollade upp och möts av synen av en finnig pubertetskille som ger mig fingret. Varför? Hur kommer det sig att han ens bemödade sig med att knacka knogarna av sig? Stackars kille, verkade knogar och finnar dessutom.
Detta är anledningar till varför det är så viktigt att vi tar tag i situationer där människor bli illa behandlade av främlingar på gatan. Ta tag när människor får glop ord och stenar efter sig.
/ malva
Hur man slår hål på en tim!
Kära läsare,
jag känner inte att jag behöver bedyra min egen förmåga att glömma saker och ting. Därmed kan jag i all dess enkelhet berätta att jag av olika anledningar upptäckte mig själv på en buss 1 tim för tidigt. ”Åhnej” tänkte jag, ”bättre 1 tim för tidigt än för sent” tänkte mina fina vänner. Bra poäng!
Så hur slår man då hål på en tim? Jo, först och främst letar man upp en trevlig kille med fördelaktigt utseende och frågar om vägen till närmaste bibliotek. När man har fått den saken utredd ser man till att få tillgång till en dator. Sedan kommer dock den svåraste delen, man skall nu försöka lura sig själv till lite nyttigt skolarbete.
Trots att jag har argumenterat med mig själv en stund nu tycks det inte leda någon annanstans än till facebook… Det är som man säger, "alla vägar leder till facebook".
/ Malva
Hawaii fest
- en afrika fest
- en historia fest
- en indisk fest
- en fiskfest (och det var Fiskfesten med stor F)
- en cirkus fest
Det är mycket möjligt att jag glömt någon nu, men det har varit många roliga utklädnader iallfall! Och eftersom vi haft en afrika fest och en indisk fest kände vi i ursprungsklassen (sjukt svårt ord att stava, bokstäverna blir huller om buller!) att det var dags för en Hawaii fest! Dagen till ära fyllde även AfrikaAnna 20 år så det blev dubbelt upp i firandet. Här kommer lite utvalda bilder, det mesta av materialet tvingas jag dock cencurera, men det är väl ett tecken på en bra fest?
Hawaii flickor
En reseledare och en förvirrad turist (utrustad med magväska, vattenflaska och alcogel)
Aah, jag tror inte jag riktigt fattat förrän nu att inte alla här på internatet kommer att resa tillsammans. Man har ju kommit så nära även de från alla linjer och om en vecka så skiljs vi i 3 månader. Jag vill bara stoppa ner alla i min resväska!
Men Malva, Linnéa och jag är rätt bra på att roa oss själva, som ni kanske kan se från bilderna haha!
/Julia
Julplundring
Nu är den och alla våra tomtar ner plockade. Vårat rum är stökigt, det ligger massa kläder på golvet. Men denna gång för omväxlingens skull är det på grund av att de är sorterade för att de ska snart in i tvättmaskinen. VI börjar skärpa oss och när vi kommer tillbaka till skolan så kanske vi kommer ha det mest städade rummet på skolan. För man kan väl alltid önska?
Klumpigheter..
Måste tilläggas att jag precis hittade Linnéas pennfack i biblioteket med bla sin bankdosa i. Igår lånade vi även Sofias plattång (för att både jag och Linnea hade glömt våra hemma). När vi inte lämnade tillbaka den gick Stackars Sofia in på vårat rum och vad finner hon måntro? Jo en påsatt plattång liggandes ovanför våra kläder. "Det luktade lite bränt" hade hon sagt men hon verkade tydligen inte speciellt förvånad..
Det fina med det hela är iaf att vi har full förståelse för varandra, alltid nått :) (Det som är värre är att det beror på att vi ofta lyckas vara slarviga vid samma tidpunkt).. Förhoppningsvis är vi tillräckligt ansvarsfulla att vi skärper oss under resan. Det tror jag på..förhoppningsvis...kanske..hrm
Malva
Det går framåt!
Vi skrev häromdagen om manifestationen vi på folkhögskolan ville anordna angående den här artikeln. Arbetet har gått framåt och nu har vi bestämt datum, den 20 januari (alltså på torsdag nästa vecka) klockan 18.00 kan alla som vill samlas på torget i Tomelilla. Vi på folkhögskolan kommer att ha köpt in facklor, det kommer finnas talare och förhoppningsvis också musik.
Tack vara att alla är så himla engagerade så har det hela gått väldigt fort. Några från skolan skrev ihop ett pressmeddelande som skickades ut till tidningar, tv och radio. Vi har även skapat en facebookgrupp för evenemanget. Folk har ringt runt till skolor, politiker, fritidsgrupper, ica, coop m.m och samtliga vi har pratat med har varit super positiva!
I dag var Linnéa med i en artikel om evenemanget i Ystads Allehanda (för er som inte är härifrån kan jag säga att det är lokaltidningen här) och David, en från eruasiaklassen var med och pratade på Radio Kristianstad. Samtliga parti kommer finnas representerade och det kan verkligen bli något bra!
Här finns artikeln med Linnéa att läsa. Radioklippet finns inte tillgängligt ännu men det var ett bra inslag!
Förhoppningsvis är vi många som kommer samlas på torget den 20 och visa att det finns en annan sida av Tomelilla än den rasistiska. Vi är många här som är för mångfald och gemenskap och vi vill visa vårt stöd till personer som känner sig utanför, utsatta eller förtryckta. Sverige ska vara ett land där man känner sig trygg och uppskattad oavsett vilken hudfärg, religion, kön, ålder eller usprung man har!
Om ni vill komma till facebooksidan sök på "Manifestation för tolerans och gemenskap i Tomelilla"
/Julia
Snooor monstret härjar...
Här ligger jag som ett eländigt, otympligt vrak och snorar för kung och fosterland. Det finns liksom ingen hejt på hur bra jag är på att snora just nu. Det skulle inte förvåna mig om jag snart får ett brev skrivet i guld av ansvarige för Sveriges pappersförbrukning som tackar för att jag har ökat förbrukningen dramatiskt...
Förutom mina snoriga proplem borde jag ha det ganska bra. Jag slipper oroa mig för Kinas politik & kan istället involvera mig i dramatiken på vesteria lane & till det får jag mat på sängen av min underbara vän Linnéa. Men istället för att njuta ligger jag och ältrar mig i självomkan för det är såå tråkigt att vara sjuk.. snacka om att vara bortskämd!
Malva
För Tolerans och Gemenskap i Tomelilla
I dag har vi haft planeringsmöte angående en manifestation vi planerar att genomföra i Tomelilla. Bakgrunden är den här artikeln. För er som inte orkar läsa så handlar den om en kvinna här i Tomelilla som blivit utsatt för trakasserier på grund av sitt ursprung. Polisen har inte agerat trots polisanmälan och trots att det funnits vittnen. Nu har polisen bett om ursäkt och ska ta upp fallet igen (efter ett år cirka). Vi på folkhögskolan vill visa vårt stöd till den utsatta kvinnan och alla andra i liknande situationer. Vi vill visa att vi är många här i Tomelilla som är för tolerans och gemenskap.
Tanken är att vi ska ha en manifestation med musik och facklor där förhoppningsvis många från Tomelilla vill delta.
Malva internatets kleptoman
Malva gillar att ta mina saker, speciellt min frukt.
Imorse så tog hon min mandarin. Men då hade jag överseende. Nyss försökte hon ta min banan. När jag påpekade att de var min la hon snällt tillbaka den på vårat skrivbord, men sa lite i förbifarten att hon hade skrivit på den. Jag vet inte riktigt varför hon tar min frukt. Antar att det kanske beror på att hennes ser ut så här:
/Linnea
internet finally!
1. Inte är fullt av rökande tyskar så att man får astma bara av tanken att sitta där i en timme
2. Inte är bemannat av totalt okunnig personal. "Word.. vad är det..?"
3. har trådlöst internet så man kan använda sin egen dator
4. faktiskt är ett café och inte en sunkig liten källare
Oooooch gissa vilka som har lyckats??
VI
Ja.. det var väl mest det jag ville säga. Kan ju passa på att tala om att vi har det otroligt bra här i Österrike. Strålande sol och underbar skidåkning. I dag har jag och min lillasyster Klara tagit en ledig dag för att..hrm.. plugga..
Vilket går så strålande bra att jag i dag har hunnit med att göra en ny header till bloggen och sortera upp alla mina filer på datorn. Har dock inte hunnit öppna mina pluggböcker ännu, men äsch..
Om bara några dagar börjar skolan i Tomelilla igen och det ska bli så roligt att träffa alla igen!
Kan också passa på att hälsa till Sydasienklassen som börjar sin resa idag. Indien och Bangladesh är deras resmål och även fast de med största sannolikhet inte läser detta nu eftersom de sitter på ett flyg till Indien så vill jag bara säga HA EN FANTASTISK RESA!
Julia
Världens fulaste julgran?
Och nu tänkte jag ge er alla den stora äran att få se hur vår julgran ser ut i det magntornska hemmet. Det pågår varje jul ett battle mellan barnen och föräldrarna angående vad för slags pynt som ska vara okej att pynta granen med. Mamma och pappa hävdar bestämt att ALLT pynt jag och Klara gjort genom tiderna ska upp ("i vår gran blir ingen diskriminerad!"). Och då ska det tilläggas att just den estetiska sidan aldrig varit speciellt välutvecklad hos varesig mig eller Klara. Så här blir då resultatet:
För det första; varför köpa en gran när man kan hugga sig en själv undrar pappa? Och vad spelar det för roll om halva granen består av kala grenar?
Men vad är då lösningen på detta? Jo, borra lite hål i granen och sätt dit extra grenar
Pappa Magntorn med borren (från 1700 talet?) i högsta hugg
Ja, det var ju den första katastrofen. Men sen kommer pyntet.
Made by: Julia 7 år (sedan några år tillbaka döpt till "the murder in christmas")
Made by: jag igen..
Av någon anledning har det blivit en grej att vi ska köpa med oss julpynt från de resor vi gjort under juletid.
Julkängurur från Australien. Varför inte liksom?
En rafflesia (förövrigt världens störta blomma och har en doft av ruttet kött som lockar till sig flugor som sedan befruktar den. Dagens biologilektion) från Borneo stilfullt fastsatt med en tvättklämma.
Och det här är bara ett liiitet axplock av allt pynt vi har i vår julgran, man kan även hitta: glittriga svampar i rosa och rött, en stor gris som täcker för hålet där inga grenar lyckats borras in, fruktansvärt glittrigt och fult pynt från olika delar av världen, en ljusslinga som inte fungerar osv osv osv
God Jul och Gott nytt år alla där ute!
Julia
julavslutning
I torsdags, den 16 december hade vi julavslutning på skolan.
Efter att ha övervunnit den första chocken av att bli bordsplacerade (hemska tanke!) Blev vi bjudna på risgrynsgröt och julgodis och fick tävla mot varandra i ett musikquiz. Vi åt tills vi mådde illa, och sen åt vi lite till, och efter det bjöds det på musik och dans av folkmusikerna. De blandade polskor och traditionell folkmusik med jojk och arabiska toner och som vanligt var det jätte bra!
En tävling om det finaste, eller iallfall mest originella pepparkakshuset hölls också på kvällen. Man fick välja att rösta på hus som tjernobylolyckan, eller ett spökhus med inbyggd högtalare som spelade "spökljud", eller varför inte ett Eiffeltorn med en hoppande Ted Gärdestad (ni kan vara lugna, vi satte på honom en fallskärm. Vissa i gruppen tyckte nämligen att det kändes lite opassande att mörda Ted Gärdestad under juletid och allt.)
Kvällen fortsatte inne på Gökboet och trots att känslan av seperationsgångest växte sig större och större ju längre kvällen gick så var det en trevlig kväll!
Bildregn åt folket!
Duktiga folkmusiker!
Pepparkakshus
(klicka på bilderna för att göra dem större)
1. Muterade tjernobylgubbar, 2. det vinnande bidraget: Spökhuset och 3. två söta flickor (Anna om du skulle läsa vår blogg (vilket jag verkligen hoppas att du gör!!!) och känner att du inte är bekväm i att visa ditt lilla ansikte för de HORDER av läsare som vi har (hrm..) så bara säg till så tar jag bort el picture!)
Inne på gökboet försökte jag och Malva att ta lite bilder till bloggen. Resultatet blev väl..sådär?
Kort sagt så var det en trevlig kväll! Nu ska jag gå och baka lite lussebullar och ikväll ska jag bege mig till Göteborg vilket känns lite lagom stabilt efter att ha läst Malvas inlägg. Men förhoppningsvis kommer jag dit i tid och då ska jag minsan ha en liten dejt med Malva i hennes hometown!
Julia
Seperationsångest
Egentligen slutar vi den 22 december, men de sista dagarna ska gå åt till självstudier, närmare bestämt en landanalys av landet vi skall åka till efter Hawaii (vilket betyder Samoa för mig, Linnéa och Malva). Så de flesta passar på att åka hem idag för att få lite mer tid med sina nära och kära där hemma.
Och det är alltid trevlig med jullov och ledighet och att träffa familjen och sådär. Men det innebär också att man måste säga hejdå till alla. Framförallt är det jobbigt att säga hejdå till Lisa, Anna och Andrea som läser en annan internationell linje där de kommer resa till Sydasien. De reser nämligen iväg den 6 januari, vilket betyder att vi inte kommer hinna träffa dem innan de åker och att nästa gång vi ser dem är den 2 maj...
En annan som det känns extra tråkigt att säga hejdå till är Ellen från Eurarsia klassen som har bestämt sig för att göra någonting annat under vårterminen och kommer således inte tillbaka hit.
Det är en märklig känsla det där, att först leva tillsammans i 4 månader, och sedan inte träffas på minst lika lång tid. Man har ju blivit som en familj, och helt plötsligt splittras den!
Det var faktiskt jobbigt att säga hejdå till de i vår klass också, även fast vi träffas igen den 10 januari. Men det är ju LÅNGT tills dess. Hur ska jag klara mig utan Malva och Linnéa så länge när jag träffat dem vareviga dag här nere?
Kommer sakna dessa två söta flickor!
Vi kommer försöka uppdatera bloggen även under jullovet, så oss blir ni inte av med i första taget!
Julia
Vår vardag
Vi bor som ni alla antagligen vet på internat här på skolan, och serveras både frukost och lunch i skolans matsal (lyx!!) Så dagen börjar klockan kvart över åtta (läs halv nio för Malva och Linnéa, dvs cirka en sekund innan köket slutar servera frukost kommer de två sömngångarna instapplandes i matsalen) med frukostbuffé i skolmatsalen.
(Klicka på bilderna för att göra dem större)
Morgontrötta folkiselever och en malva som just lyckats spilla juice på sig själv
Just denna förmiddag hade en av de andra internationella kurserna, eurasien, en föreläsning om Tjernobyl. Under ungefär samma tid (runt höstlovet) som vi var i Norrland för att träffa samerna var nämligen Eurasien i Ryssland, Vitrysslan och Ukraina och under sin resa hann de med att besöka Tjernobyl.
Det var verkligen en jätte bra föreläsning. Precis som efter varje föreläsning här på skolan så blir man chockad över hur lite man egentligen vet om så stora händelser. Eurasien var väldigt bra förberedda och man lyssnade på varje ord de sa!
Efter denna föreläsning var det dags för lunch (för er som inte har gått på folkis någon gång kan jag redan nu passa på att berätta att MAT är något som spelar mycket stor roll i folkislivet..)
Intelligent lunchtidsfördriv 1 (Ljuset sprakar av apelsinsaft!)
Intelligent lunchtidsfördriv 2(Klicka på bilderna för att göra dem större)
Efter lunchen hade vi ett produktivt samoamöte där vi hann med att ringa Kilroy och vår kontakt från Samoa! Sedan hade vi lektion med Mats i vår vanliga lektionssal
Efter skoldagens slut hade vi ett lite annorlunda, men ack så bra Samoa möte som Malva redan berättat om. Sedan har vi varit åtskillda hela kvällen. Jag (julia) har tillbringat eftermiddagen i sängen för att ta igen mig efter gårdagens bravader och uppskakande händelser. Och nu under kvällen har korridoren varit full av pepparkakshusbyggande med julmusik på högsta volym.
Ååh, jag har Samoa längtan upp över öronen just nu! Och jag är så glad att det är vi tre som ska resa. Det kommer bli så BRA!
Julia
