Savaii
Igar (onsdag) lämnade vi vårt kära lalomanu för nya äventyr. Efter en natt i Apia är vi nu på väg till Savaii.
Savaii är den största av de Samoanska öarna, men är mindre befolkad än Upolo (ön vi är på nu). Vi har hört mycket fint om Savaii, bland annat ska det vara lite mer traditionellt där än på Upolo.
Igår hyrde vi bil (vuxen poäng?!) så vi ska snart köra ut mot papapapai-uta waterfall (förstår ni varför vi har problem att lära oss det samonska spåket eller?!). Det är ett 100 meter högt vattenfall. Efter det ska vi ta färjan över till Savaii. Där kommer vi spendera en natt i den enda "stan" på hela ön- Salelologa - och sen ska vi ut på okända marker!
Internet uppkopplingen på savaii är tydligen extremt dålig. Om man har tur kan man hitta något ställe i salelologa men sen är det kört. Så ni får vänta med spänning tills om en vecka då vi är tillbalka i vårt hatade men älskade Apia!
KRAM från alla oss
Nytt fältarbete?
När vi var i Tomelilla och skulle bestämma vad vi skulle göra för fältarbeten under vår resa så skämtade vi om att jag skulle kunna göra ett arbete om sjukvården i Samoa, ifall mitt andra arbete inte skulle gå så bra. I och med att jag alltid gör illa mig eller är sjuk skulle det vara ett säker kort.
Det visade sig vara sant, den reservplanen var som ett ess i fickärmen. Nu har jag tillbringat 17 timmar på ett bysjukhus här på ön Upolu. Det började med att jag vaknade en morgon och kände mig yr och hade ont i magen. I ett och halvt dygn fick Julia och Malva ta han om mig medan jag låg i vårat rum och kräktes. En dag fick jag ett sms av M & J som var nere vid stranden och åt middag där det stod:
Alla här tycker du ska åka till sjukhuset och få dropp. Du kommer må bättre genast. Simon säger att du ska åka!!! Vi kommer och hämtar dig med bil.
Och alla vet att när ”Simon says”att man ska göra något så gör man det. Så Julia och Malva kom och hämtade mig och vi begav oss till sjukhuset som ligger en bit ner för berget. Väl där tog sjuksköterskorna (doktorn är bara där på onsdagar och söndagar) väl hand om mig och satte i dropp och sa åt mig att jag måste stanna över natten. Sjukhusmiljön här är lite annan än vad den är i Sverige. Ni vet att i Sverige är allt vitt, sterilt, modernt, rent och inomhus. Det är kanske inte riktigt så jag skulle beskriva det här sjukhuset. Väntrummet är utomhus, där sker även första checken av patienterna, det där man tex tar febern och blodtryck. På de här innergården springer det även runt Grisar, höns och hundar. När man väl kommer in till något av rummen börjar det på minna lite mer om svenska sjukhus allt förutom toaletten vill säga. Toaletten hade inga lås och dörrarna gick knappt att stänga och jag gillar att de har skyltar om hur viktigt med handhygien när det inte finns någon tvål så långt ögat kan nå.
Men jag är mäkta imponerad på sjuksköterskorna som jobbar där. De har så knappa resurser men är väldigt snälla och har grymt mycket kunskap! De gör allt som en läkare ska göra (i och med att han bara är där två gånger i veckan). Ryktet säger att en av sjuksköterskorna lyckade sy fast en killes arm som hade slitits av i en olycka och att armen funkar fortfarande. Läkaren var inte där så hon lyckades sy fast armen sporadiskt så att det kom blod till den så åkte killen med ambulans till Apia där kirurger fick göra om jobbet. Men utan hennes sykunnigheter skulle hans arm inte funka idag.
Jag låg inne över natten med mitt 2 liters dropp med Malva sovande vid min sida och sen mådde jag nästan toppen. Jag mådde i alla fall mycket mycket bättre.
Så min slutsats är att sjuksköterskorna här är super och man ska alltid följa det som ”Simon says”.
Nu har det gått några dagar och jag mår bättre och bättre för varje dag som går. Nu på mitt schema står det: vila så mycket som möjligt och ät ditt penicillin. Jag menar vad mer behöver jag göra? Fältstudien är ju redan klar!
Kramar/Linnea
Taxiresor
Det första man ser när man hoppar in i Taxibilarna är den fina fuskpälsen (gärna i orange/rosa/grön eller leopardfärgad) som de har satt fast på sin instrumentbräda. Det här är inget som bara några har... utan ALLA taxibilar har fuskpäls. Om man har tur så kan man få tag i en bil med päls på taket också! och inte nog med det, ni vet hur vissa (RAGGARE!) har doftgranar i sina bilar, här har man doftpalmer.
Framtiden flasar oss i ryggen
Allman musiklara 7,5 hp eller Hallbar utckling A 30hp eller Stadskunskap A 30hp eller Freds och konfliktkunskap A1 15 hp eller genusvetenskapens grunder 7,5 hp eller kultur, konst och teologi 15 hp eller Svenska spraket/nordiska spraket A 30 hp eller Historia baskurs A 30 hp.
Våra senaste dagar
Efter en underbar vecka på Lalomanu Beach är vi nu tillbaka i Apia för ett par dagar. idag ska vi ha en slapp dag/internet dag/skype dag. I morgon ska vi åka ut på lite sightseeing - vattenfall o dyl. och på fredag ska vi ta oss tillbaka till vårt kära lalomanu!
Igår (tisdag) hade vi en bra men lååång dag! Fa'au'uga som kvinnan vi träffat heter hade bjudit med oss att vara med på ett årligt möte som alla kvinnor i lalomanu village är med på. Inför mötet har varje kvinna vävt 3 olika slags mattor av blad från 3 olika sorters trä. Det var stora mattor och varje matta tar minst 1 dag att göra. På denna dag varje år samlas kvinnorna med sina mattor för att ge dem till pastorn och hans fru som ett tecken på tacksamhet. Jäklar vad mattor de måste ha alltså. I slutet av dagen låg där med än 70 mattor i varje hög.
Vi kom till Fa'au'ugas hus vid halv tre och fick se på medan hon matade sina grisar (och griskultingar. Så söta att jag smälter!) med kokos. Till och med hundarna här äter kokos! Sedan gick vi ned till en stor samlingslokal där mötet skulle hållas. Som vanligt blev det mycket väntetid eftersom island time råder här. Ingen stress, det får man vänja sig av med från första stund! Men för oss gjorde det ingenting att vi fick vänta för vi hade väldigt spännande samtal med Fa'au'uga under tiden.
Tillslut började det iaf och en stor samoansk kvinna stod och tog emot mattorna samtidigt som hon skrek ut vem som givit dem. Pastorns fru satt och såg på och när ceremonin var klar tackade hon för alla gåvor. Efter det följde en lång diskussion på samoanska och tillslut bjöds det på samoansk mat - brödfrukt, matbanan, kyckling och kött.
Det var väldigt intressant att se på, men svårt att förstå för oss med västerländskt tänk. Varför ska en familj som är så rik som pastrons familj få så överväldigande mycket gåvor från familjer som är så fattiga?
I dag tog vi faktiskt taxi in till Apia, jag och Linnea fick nog av bussturer efter förra gången vi åkte in till Apia och bussen var så full att Linnea fick sitta i mitt knä hela vägen (2,5 h) medan andra hängde halvvägs utanför bussen. Vi bor på ett mysigt hostel i en öppen fale där det finns internet (pch pool!). perfekt! 
Fa'au'uga 'är kvinnan som sitter bredvid mig i grå t-shirt
Vår fale vi bor i nu
Vårt hostel och hängmattan jag tänker somna i en sekund efter detta inlägg bloggats ut!
Vi saknar er där hemma. Hoppas att allt är bra!
Kram
/Julia
Historien om bussen
Klockan 14.00 skulle bussen gå från buss stationen i Apia. Klockan 14 var bussen full men ingen busschaufför syntes till. I en timme och 15 min satt vi på bussen och svettades tills busschauffören äntligen kom sakta lunkande till sitt fordon. Äntligen på väg! Eller...? Nej nej, bussen var inte tillräckligt full tydligen utan chaffisen cirkulerade mellan flea market och fugalei market, de två stationerna i stan tills bussen var packad. Så full att stackars linnéa fick sitta uppkrupen ovan på våra stora ryggsäckar för att ge plats åt andra.
Så lämnade vi äntligen Apia, typ 1,5 timme efter utsatt tid. Jaja, det hade vi ju ändå räknat med tänkte vi.
Bussen rullade ut i landsbyggden och de ständiga farthindrena på vägen gjorde att våra rumpor långsamt domnade av på de hårda träsätena. Efter sisådär 15 minuters körning svängde bussen plötsligt in vid en bensinstation/supermarket. Hela bussen tömdes på folk och vi fattade ingenting.. "Aren't you gonna do some shopping?" frågade en av männen på bussen. Va? Shopping? Jo men visst, hela bussen gick nu ut för att göra sin veckohandling. Så det var bara att sitta kvar där snällt och vänta på att sista man betalat och var på plats i bussen igen.
Klockan 18.30 var vi äntligen framme i lalomanu och med blåmärken lite överallt stapplade vi ut ur bussen.
Vi är alla tre överrens om att trots värmen, de hårda träsätena och den lååånge bussresan var det helt klart värt det! det är ju sådana här upplevelser vi kommer minnas! Vi satt och småpratade med folket på bussen som pekade ut saker för oss och berättade om byarna vi passerade och vi fick en helt annan känsla för bylivet än om vi skulle tagit taxi!
/Julia
Nagra dagar i paradiset
Ja, som Julia skrev i inlagget innan har vi antligen tillgang till internett. Julia tog en kort paus fran Mc Donald's men nu ar hon tillbaka dar igen for att skypa lite mer med sin Engelsman, medans jag sitter pa ett internettcafe pa andra sidan vagen dar man kan fa lana datorer.
Som ni ser pa bilderna sa bor vi just nu i paradiset. Det ar lite sa det kanns. Naturen har ar sa fantastisk, jag har aldrig sett nagot liknande och alla manniskor ar otroligt hjalpsamma och utan att skryta sa kanns det som vara arbeten borjar battra pa sig. Vi har bland annat fatt mojligheten att lara kanna en larare som jobbar i byn dar vi bor. Taafuga, heter hon och hon hjalper oss sa otroligt mycket. Vi har blivit erbjudna att fa bo hos henne och hennes familj och hon vill mer en garna visa oss den samoanska kulturen.
Sen vi kom hit har vi sett och upplevt sa mycket. Vi har aven traffat och lart kanna manga trevliga manniskor. Kan ju forsoka radda upp nagra roliga fillurer vi har traffat.
1. Manuell- den super italienska (& da menar jag SUPER italienska) mannen utan hander som bor granne med oss. Han han paddla kajak, simma fjarilsimm (hor du det Lotta), flirta som fa och kan dessutom klara att ha pa sig rosa speedos med text pa rumpan utan att se allt for tontig ut.
2. Otele- var samoan som jobbar dar vi bor. Vet inte hur jag ska forklara honom mer an att han ar valdigt mycket. Han ar sot (oftast), kan paddla kajak staendes och gillar att leka med eld (bevis kommer nog senare).
3. Varat Canadensiska Ruggbylag- ja, forsta kvallen vi bodde i Taufua sa var allt lungt och stilla. Morgonen dar pa mottes vi av ett helt highschoolrugbylag vid frukosten. De gillade att trana precis framfor oss nar vi lag och solade pa stranden och de gillade inte att smorja in sig med solkram. Vilket betydde att jag fick mojligheten att se rod hud. Jag har aldrig i mitt liv sett nagon sa rod som vissa av de pojkarna. Nu har de lamnat Samoa och ar just nu i Fiji med deras fina tranare som var valdigt matcho nar de pratade med sina elever men valdigt mjuka och fina nar de pratade med oss.
4. Simon- Han ar lite speciell, bor ocksa granne med oss. Han har varit har i 3 manader for att skriva ett filmmanus. Han ar en writher som aker till semesterorter for att "lasa in sig" i bungalows for att skriva pa sitt nya masterverk pa dagarna och dricka ol pa kvallarna.
Det finns sa manga som jag kan namna har. Men 4 personportratt kanske racker for idag.
Snart ska jag och J aka tillbaka till var kara strand men den har gangen blir det inte med buss utan med en taxi med en danskfamilj som bor i en av faleserna.
Pa onsdag sa kommer vi vara i Apia igen sa da kan det tankas att det blir en till blogguppdatering, kanske om bussarna har i Samoa!
Massa kramar fran Linnea.
PS. Mamma Karin, jag vill bara tacka dig for att du har varit tsunamivakt at oss. Du anar inte hur mycket du har hjalpt oss de har dagarna!
En bilduppdatering
Nu har vi äntligen tillgång till internet igen. iaf för idag. Jag och Linnéa har nämligen tagit oss in till apia för att försöka fixa universitets grejor och lite så. Malva är kvar i Lalomanu för idag ska hon sitta med på lektioner för 8-9 åringar. Med andra ord börjar våra fältarbeten arta sig! Malva är väl den som kommit längst, hon har fördelen avv kunna observera lite var som helst. Jag själv (julia) har inte riktigt börjat ännu, men jag har fått namn på folk jag ska kontakta så jag känner mig nöjd.
Jag har suttit inne i ett iskallt (herregud avd de missbrukar AC i det här landet) mcdonalds alldeles för länge nu, mina ögon börjar bli fyrkantiga och jag kan inte riktigt tänka så jag ska bespara er stavfel och flummerier och bara lägga upp lite bilder från våra dagar hittils!
Vårt lyxiga hotellrum vi bodde i de första dagarna i Apia!
En sak vi fått lära oss här i söderhavet är att regnfall kan komma plötsligt. Och regnar det- då REGNAR det! Vår tvätt som hängt ute för att torka fick vi ta in på 3 röda när vi kände den första regndroppen. Tur var väl det för 1 minut senare öste det ner. Regnet resulterade i att hela vårt rum var full av tvätt!
Vi tog buss ut till Lalomanu beach. En minst sagt intressant historia som vi kan berätta någon gång när jag är mindre trött- Men bussarna här är helt otroliga iaf, målade i alla möjliga färger och med högtalare som skriker ut samoansk popmusik.
På Lalomanu beach (en paradisstrand utan dess like!) bodde vi första natten i en sån här beach fale typ 10 meter från stranden. Otroligt vackert men inte så bra för våra eller våra föräldrars nerver.
Så vi flyttade upp till bergsbungalows istället. Föräldrar, ser ni de blåa där nere? Det är havet. Ni kan känna er lugna, det får vara en jäkligt brutal tsunami om den ska nå upp till oss!
Jag har aldrig varit på en plats med så klart vatten. Det är verkligen som dricksvatten!
Vi trivs.
Och vi trivdes om möjligt ännu mer när vi hittade en liten kiosk som sålde... SNICKER OCH TWIX. Ååååh, vilken lycka för oss chokladberoende!
Nu ska jag ut i frisk luften och vääärmen. Ett lite mer innehållsrikt inlägg kommer förhoppningsvis senare.
kramar
julia
Samoa!
Så vad tycker vi so far? Jooo.. Apia är väl inget speciellt direkt. Som vilken annan liten stad som helst i ett mycket varmt land. En stad där det är väldigt svårt att hitta internet uppkoppling och där allting stänger innan klockan 18.00 och exakt allt är stängt på söndagar. Men det är charmigt på sitt sätt. Vi har hittat ett jätte bra ställe att bo på efter vår första mardrömsnatt i ett totalt mögelangripet hostel. Nu bor vi på Elava Motel som är super lyxigt för oss som är vana vid hostel standard. Vi har Apias största marknad precis runt knuten och en indisk restaurang i samma byggnad som motellet.
Jag har inte tagit så många bilder från Samoa hittils så jag tänkte bjuda på lite lyxiga Fiji bilder istället. I morgon hoppas vi på att kunna ta oss ut till kusten och uppleva det Samoa vi längtat efter - vita stränder och kristallklart vatten (ehm.. nej våra förväntningar är inte höga eller så..)
Jag vet att ni föräldrar är väldigt oroliga för oss och jag förstår er. Att sitta i Sverige och höra om jordskalv både på Tonga och i Japan måste vara stressande. Jag, Malva och Linnea har pratat om hur och vida vi ska stanna eller åka någon annanstans och vi känner alla tre att vi vill ge Samoa lite mer tid. Vi kommer hålla oss uppdaterade på vad som händer i världen och ta reda på vart vi ska ta vägen ifall en tsunamivarnig skulle utfärdas på varje nytt ställe vi kommer till. Jag vet inte vad mer jag kan säga för att försöka lugna er. Vi mår alla tre dåligt av att behöva utsätta er för en sådan stress, vi önskar verkligen att ni inte skulle behöva oroa er så här mycket. Men vi känner att så som läget är just nu så vill vi stanna på Samoa. Men ifall vi behöver välja kommer vi alltid välja säkerhet före någonting annat!
Men nu till något roligare, Fiji:
Vi åkte ut med en liten fiskebåt till en paradisö precis utanför hostelet för att snorkla
Vi drack paraplydrinkar i poolbaren
Och vi gjorde Samoaposen i vattnet
Jag vill avsluta (till föräldrarna) med att säga att vi kommer se till att befinna oss på platser där våra mobiler har täckning och skulle inte någon av våra mobiler funka så kan ni alltid skicka till de andra personernas nummer. Om ni inte har mitt, Malvas eller Linneas nummer så bara hör av er så skickar vi våra nummer! Vi uppskattar verkligen att ni håller oss uppdaterade på vad som händer i världen för vi känner oss lite utestängda när internet inte fungerar. Vi har det bra och vi håller ihop och stöttar varandra.
Saknar er alla där hemma!
KRAM
/julia
Mot Samoa
Vilket dygn vi har haft!
Gårdagen började på ett magiskt sätt. Vi åkte ut med en liten båt till en paradisö och snorklade i kristallklart vatten med alla möjliga färgglada fiskar och koraller.
Efter det slappade vi vid poolen och njöt av livet. Vi skrattade och skämtade om att vi skulle lägga ut bilder på bloggen på hur bra vi har det bara för att göra alla avundsjuka.
Och sen vände det.
Jordbävning i japan. Tsunamivarning över hela stilla havsområdet. Hela kvällen försökte vi desperat få något grepp om vad som hände. Chefen på hostelet hävdade bestämt att det inte var någon som helst fara. "havet är ju långt borta". Ursäkta?! Havet är cirka 20 meter bort!
Egentligen var vi inte så väldigt oroade över vår egen situation, vi visste en kulle vi kunde gå upp för. Men att se inslag efter inslag om hur Hawaii evakueras, hur reportrar står vid Waikiki stranden - den strand vi själva stått på för bara 3 dagar sedan - och beskriver hur vågorna börjar rulla in. Det var fruktansvärt. Vi har ju fortfarande klasskompisar och många andra vänner kvar där.
Natten spenderades på en kulle under myggnät på en massa väldsigt obekväma rötter. Men hellre safe than sorry resonerade vi.
Jag vill tacka alla våra familjer och vänner som brytt sig och hjälpt till. Tack till min fina mamma som var den första att uppmärksamma oss på vad som kunde komma att hända. Och ett stort tack till vår fina lärare Mats och Elin från eurasia klassen som var ett stort stöd och som guidade oss genom natten.
Nu sitter vi på flygplatsen på väg mot Samoa! VI har hunnit med lite dramatik i dag också genom att två jordbävningar inträffat på Tonga, grannön till Samoa. Men ingen tsunamivarning har utfärdats så läget borde vara lugnt. Oroa er inte för oss, vi håller ihop och hjälper varandra. Och nu ska vi äntligen till SAMOA!
/Julia
Volivoli Beach, FIJI
Nu sitter vi har pa Fiji, pa Volivoli Beach hostel som ar helt fantastiskt! Vi ar sa gott som ensamma pa hostelet, som aven ar ett hotell sa det ar super lyxigt for oss som blivit vana vid det sunkiga hostel/camping livet! Pool och bar och stranden alldeles intill dorren. Ikvall ska vi fira Fiji med paraplydrinkar i baren!
Vi har det som sagt jatte bra, det ar skont att vara tillbaka med Linnea och Malva igen. Aven fast jag har haft det helt otroligt harligt i Kauai sa kanns det tomt att inte alltid ha dem runt mig. Pa nagot konstigt satt har de blivit en del av mig.
Nu ska vi laga mat, bilder kommer forhoppningsvis i morgon!
Puss
/Julia
North shore vs Kauai
För att göra en lång historia kort så har Julia träffat en toppen kille som har tagit med henne till Kauai som är en annan av de Hawaiianska öarna.
Pojken heter Clive och är från Brighton staden i England som Julia bodde i förra året. Jag känner att jag har en stor del i deras möte och jag hoppas att jag får vara maid of honur på deras bröllop.
Det var nämligen så att jag träffade Clive innan Julia och tänkte "herre gud vad Julia kommer tycka han är snygg" sen började han prata och jag hörde att han pratade brittiska och jag lämnade honom för att springa och hämta Julia. Han är super fin och jag trodde aldrig att jag skulle kunna släppa iväg en av mina kompisar till en kille som hon bara känt ett så kort tag. Men jag litar på pojken och jag vet att han och Julia kommer ta hand om varandra.
Jag och Malva däremot hänger med surfar killar på North shore och har det toppen. Undrar vem som har det bäst, Julia eller vi?
Uppdatering om Big island kommer, jag har fått låna Julias dator så nu kan vi blogga jätte mycket!
Höres imorgon!
