Aloha!
Så här står vi nu i värmen. Shorts och linne är allt som behövs och redan nu klockan 09.00 är det varmt! Hitresan gick utan några problem, möjligtvis var det enda att vi var tvunga att gå upp 03.00... Men vi kom fram till Hawaii vid fyra i går eftermiddag vilket är 11 timmar efter svensk tid. Vi gick en liten kort sightseeing i Waikiki, området där vi bor, innan vi däckade i de (hårda) sängarna!
Kl fyra vaknade alla och var pigga som lärkor. Efter många försök att återgå till sömnen bestämde sig jag (Malva) och Linnea för att ta en nattabanan och efter det var det kört att försöka somna igen.

Nu kom vår lärare Mats hit och hängde blomkransar runt våra huvuden. Vi är redo för första dagen på Hawaii!
Kan ju även passa på att säga att min (Julias) och Malvas mobil inte fungerar här så om ni akut vill ha tag på oss så hör av er till Linnea (dock kostar det pengar för henne att ta emot sms). Vi kommer köpa kontantkort snart!


Vi hörs forhoppningsvis ganska snart igen, vi har internet gratis på vårt hostel!

/julia, Linnea och Malva

Sa var det sista kvallen har. Gud vad tiden har sprungit forbi, samtidigt som vi verkligen hunnit med massor! Igar efter att vi uppdaterat bloggen gick jag och Malva over Brooklyn Bridge. Det var fantastiskt, forutom att Malvas skor inte riktigt ville samarbeta. Hennes ben flog at alla hall och om inte min arm funnits hade hon nog trillat fler ganger an hon gjorde.. Sedan akte vi over till Greenwich och besokte Carries beromda trappa! Greenwich var super mysigt och den stadsdel vi nog tyckt om allra mest i New York. Efter en tur i Meatpacking district akte vi hem for att hamta upp Linnea. Vi tog en promenad i frisk luften = Central Park. Massor av pulka akande barn och par som strosade fram. Efter det akte vi till Rockerfeller center och eftersom vi lustlast Lonely Planets guide akte vi upp lagom till solnedgangen for att fa se New York fran ovan bade i ljus och morker. Det var SA haftigt! Vi sag pa medan New York sakta forvandlades till en glittrande sagostad.
I dag har vi kollat in Soho, Noho och Nolita. Vi har vandrat rundor i Central park, atit god indisk mat och gatt pa Museum of Modern Art (som vi sa klokt hade sparat till idag eftersom det ar gratis pa fredags eftermiddagar!)

Nu ska vi packa ihop vara grejor (vara mammor hade nog inte blivit sa stolta om de sag vart rum just nu...) for i natt klockan 03.30 blir vi hamtade utanfor hostelet for att..... AKA TILL HAWAII! Det ar svart att vara bitter over att vi maste ga upp mitt i natten nar man vet att om mindre an 24 h ar vi i varmen!
Bilder over vara sista dagar har kommer upp senare, vi vill som sagt inte riskera virus pa vara minneskort genom att satta in dem i okanda datorer. Sa ni far sta ut sa lange :)

Hoppas att alla ni har det bra i Sverige. Vi saknar er alla!

HAWAII HERE WE COME

/Julia, Malva och Linnea

Nu sitter jag (Malva) och Julia på Starbucks och äter frukost, en dålig vana och en dyr sådan... Linnéa ligger på rummet med migrän, det är så himla tråkigt. Hon ska vila upp sig idag och vi hoppas att hon blir bättre till ikväll, så ni får tänka på henne!

Igår spenderade vi stora delar av dagen på vårt rum, vi var väldigt trötta och blöta efter många timmar av pulsande i snö och slask. Vi köpte med oss små kinamats burkar och kände oss som riktiga New York bor :)

Idag planerar jag och Julia på att ta oss en titt på Greenwich, Meetpacking district, Soho och Noho. Vi ska återigen gå i Sex&TheCity's fotspår och skall besöka Carries välkända trappa! Om Linnéa blir bättre i kväll så har vi lovat henne att åka upp i rockerfeller center och beskåda New York uppifrån.

Här nedanför får ni se vår resa i bilder, ENJOY!

 
Fräsha tjejer på flyget och trötta tjejer på hostelet


Statue of Liberty!




Times square

        
Times Square med alla dess taxibilar, världens största (bokstavligt talat) katedral och vi med våra chinaboxar
(klicka på bilder så blir de större)

Malva & Julia

Vi hade en helt fantastisk dag igar! Vi hann med Statue of Liberty, Chinatown, Seinfeld restaurangen, Times Square, Starbucks och Chinese take away. Allt helt enligt Sex and the city, vilken ar var guidebok numera.
Just nu sitter vi pa New York Public Liberary. Varldens maffigaste stalle med takmalningar och marmor overallt. For er som undrar sa var det aven har som Carrie i Sex and the City skulle gifta sig (vilket sjalvklart ar anledningen till varfor vi ar har...) De har gratis internet har sa vi tankte passa pa att slanga in en snabb uppdatering. Det snoar valdigt mycket idag sa vi forsokt halla oss inomhus sa mycket som mojligt. Vi var och besokte Ground Zero (dar World Trade Center stod innan sept 11) men det var bara ett enda stor byggarbetesomrade. Vi begav oss istallet till Macys som ar varldens storsta shoppingmall. Det var... stort men en aning for dyrt for oss jorden-runt-resande.

I kvall tankte vi kopa pa oss lite internet pa hostelet sa da far ni se bilder fran dagen! Vill inte riskera att fa virus pa minneskortet genom att satta in det i de har datorerna. Om foraldrar vill skypa med sina barn kan ni passa pa ikvall, eftersom vi ska kopa internet for 24 timmar!

Vi har det super bra, den enda flacken pa solen ar kanske att vi delar rum med elementet-som-gud-glomde och som haller oss vakna om natterna. Men asch, vi ar i new York och vad kan da kannas fel?

/Julia

Nu är vi här i New York. Äntligen!
Flygresan gick bra. Vi blev utfrågade av en mycket sträng man om vi hade tagit emot några föremål från någon annan, när vi packat väskan och var vi spenderat senaste natten. När korsförhöret var över fick vi äntligen checka in våra väskor och sedan bar det av!
Flyget gick bra. Det var så lite folk att jag, Linnea och Malva kunde ha 3 platser var. Efter att ha lämnat fingeravtryck och blivit fotograferade så fick vi äntligen ge oss av med taxi mot vårt hotel "Fresh Hostel".
Gissa om vi blev förvånade när vi kom fram och fick reda på att vi blivit flyttade till "Candy Hostel" (bara namnet gör ju en lite orolig...)  När sedan deras slogan dessutom är "Candy Hostel- for sweet experiences" så blir man ju på allvar orolig... Vi hade dessutom läst på internet om just detta hosetl att det var det sämsta i hela New York och hade sagt till varandra att "där vill vi INTE bo..."
Men vi har överlevt natten. Vi fick tre bäddsrum vilkert betyder att vi bor ensamma vilkert är väldsigt skönt. Att vi sedan har ett element som låter ungefär som 100 cikador och ett byggarbetesområde natten igenom är ju en annan sak.
Men vi är ändå utvilade och nu sitter vi på starbucks (såklaaart) och äter frukost innan vi ska utforska NYC!
Vi kommer nog att bli stammisar här för de har minsan Free WIfi vilket trogna bloggerskor självklart är i stort behov av!


Starbucks!


Nu ska vi rocka New York!

/julia, Linnéa och Malva

Om ca. tre timmar kommer Julia att vara hos mig och senare på kvällen kommer även Malva.

Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Det är tomt i mitt huvud. Tror inte det är så positivt, men jag känner ingen stress i alla fall. Det är bara tomt. Kanske är det ett första tecknet på att man håller på att bli galen, när man inte känner några känslor. Jag kanske får ett sammanbrott snart. Men jag antar att det bara är min kropp som har stänkt av känslokranarna ett tag för att de inte orkar med mer stress eller packningsångest.

Snart kommer i alla fall Jullan. Då ska vi äta lasagne och sen ska jag ladda ner massa p3 program så att jag har något att lyssna på under alla våra flygresor.

/Linnea

Jag har egentligen inte alls tid att sitta och blogga just nu. Hela vardagsrummet är numera ett stoRt kaos på grund av min inte-ens-halvfärdiga-packning. Men jag avskyr verkligen att packa så jag tar en välförtjänas paus just nu!

I dag och i morgon kommer det nog vara lite dåligt med bloggande från min, Linnéa och Malvas sida för vi har alla super mycket att fixa innan det bär iväg. Jag har sprungit rundor i Kristianstad på förmiddagen för att fixa de sista sakerna så som magbälte, mikrofiber handduk, framkalla foton och växla pengar. Just nu är jag i färd med att sortera upp mina kläder i TA MED, TA KANSKE MED och TA INTE MED -högar. Som vanligt är TA MED högen oroväckande stor...
Lotta från vår klass ringde för en stund sen och meddelande att jag glömt mina löparskor i Tomelilla. Någon som blir förvånad? Nej jag tänkte det med..

Nu ska jag återvänada till mitt lilla bombnedslag. Hur ska jag lyckas få ned alla dessa saker i min lilla ryggsäck? Känns just nu fysiskt omöjligt.

/Julia

Aah, tanken var att jag skulle gått och lagt mig men jag fastnade vid min lonely planet guide för NYC och började googla Samoa. Jag vet att många av mina vänner och släkt inte riktigt har koll på vart vi ska åka och vad vi ska göra på de olika ställena så jag tänkte bara skriva upp en kort planering över hur vår resa kommer se ut:

Den 24/1 flyger vi från Arlanda till New York. Där kommer vi vara i 5 dagar. Jag vet inte hur många som frågat "men vadå, ska ni studera ursprungsfolk i New York eller?". Svaret är självklart att nej det ska vi inte. New York är mest ett roligt stopp på vägen till..

Hawaii som vi flyger till den 29/1. Här kommer vi stanna i 5 veckor med hela klassen och Mats och lära oss massor om Hawaiianernas situation på Hawaii. Vi kommer vara i Honolulu på ön Oahu i 3 veckor och i Milolii (en fiskarby) på Big Island i 2 veckor. Sedan har vi några dagar där jag, malva och Linnea kan göra vad vi vill.

8/3 reser vi till Nadi på Fiji. Här kommer vi bara stanna i 4 dagar. Återigen är detta bara ett stopp för vår egen skull och vi kommer inte att studera några urfolk här.

13/3 (kommer fram 12/3) reser vi till Samoa! Här kommer vi tre göra våra fältstudier och vi stannar i  5 veckor. Vi kommer göra varsin fältstudie, Malvas kommer handla om barnens situation, Linnéas om ungdomars framtidsutsikter och min om legender och sägner.

18/4 reser vi till Auckland på Nya Zeeland. Precis som NYC och Fiji är detta stopp bara för turisterna i oss och vi kommer spendera en vecka på Nya Zeelands nord ö.

Den 26/4 kommer vi hem till kalla Sverige igen!

Det kommer att vara jag, Malva och Linnéa som reser hela resan tillsammans. På Hawaii kommer vi att vara hela klassen, och vi kommer stöta på andra från klassen i NYC, på Fiji och i Auckland, men annars kommer det vara vi, de tre musketörerna, som håller ihop ensamma!


Trots att vi alla känner lite panik nu precis inför resan så är jag helt säker på att det kommer bli så himla bra! Inget kan ju gå fel när man har sällskap av de där två sockerbitarna!

/Julia

Det är märkligt hur olika man blir bemött av främlingarna. Och hur viktigt det faktiskt är hur människan på bussen eller i tåget faktiskt bemöter en.

När jag var på väg hem med tåget i julas satt jag mittemot en sådan där duktig människa. Han satt prydligt ytterst på stolkanten med ett par stora glasögon och gick igenom några arbetspapper. En sådan människa som får en själv att fundera över varför det enda jag själv kan uppbåda under en tågtur är att stirra dumt framför mig.

Så satt vi där Mr Duktig & Jag och så plötsligt ringer bådas mobiler precis samtidigt. Vi tar upp mobilerna (han en sådan där heightec liten sak och jag min rispiga tegelsten till mobil) och svarar precis samtidigt ” Hallå”. Ingen av oss har någon mottagning i tågkupén och det följer ett antal ”hallå” och ”nu hör jag dig inte”. I all kalabalik kolla vi upp och ger varandra varsitt stort leende i samförstånd. Det är små guldkorn i vardagen. Sekund efter återgick han till sina papper och jag till mitt stirrande. Men nu visste vi i alla fall att trots våra yttre olikheter så kan vi plötsligt befinna sig i precis samma båt.

Motsatsen till denna lilla händelse inträffade idag. Jag kämpade mig igenom Tomelillas slaskiga gator då en buss körde förbi. Jag hörde att någon knakade så jag kollade upp och möts av synen av en finnig pubertetskille som ger mig fingret. Varför? Hur kommer det sig att han ens bemödade sig med att knacka knogarna av sig? Stackars kille, verkade knogar och finnar dessutom.

Detta är anledningar till varför det är så viktigt att vi tar tag i situationer där människor bli illa behandlade av främlingar på gatan. Ta tag när människor får glop ord och stenar efter sig.

/ malva

Kära läsare,
jag känner inte att jag behöver bedyra min egen förmåga att glömma saker och ting. Därmed kan jag i all dess enkelhet berätta att jag av olika anledningar upptäckte mig själv på en buss 1 tim för tidigt. ”Åhnej” tänkte jag, ”bättre 1 tim för tidigt än för sent” tänkte mina fina vänner. Bra poäng!

Så hur slår man då hål på en tim? Jo, först och främst letar man upp en trevlig kille med fördelaktigt utseende och frågar om vägen till närmaste bibliotek. När man har fått den saken utredd ser man till att få tillgång till en dator. Sedan kommer dock den svåraste delen, man skall nu försöka lura sig själv till lite nyttigt skolarbete.

Trots att jag har argumenterat med mig själv en stund nu tycks det inte leda någon annanstans än till facebook… Det är som man säger, "alla vägar leder till facebook".

/ Malva

Vi skrev häromdagen om manifestationen vi på folkhögskolan ville anordna angående den här artikeln. Arbetet har gått framåt och nu har vi bestämt datum, den 20 januari (alltså på torsdag nästa vecka) klockan 18.00 kan alla som vill samlas på torget i Tomelilla. Vi på folkhögskolan kommer att ha köpt in facklor, det kommer finnas talare och förhoppningsvis också musik.
Tack vara att alla är så himla engagerade så har det hela gått väldigt fort. Några från skolan skrev ihop ett pressmeddelande som skickades ut till tidningar, tv och radio. Vi har även skapat en facebookgrupp för evenemanget. Folk har ringt runt till skolor, politiker, fritidsgrupper, ica, coop m.m och samtliga vi har pratat med har varit super positiva!
I dag var Linnéa med i en artikel om evenemanget i Ystads Allehanda (för er som inte är härifrån kan jag säga att det är lokaltidningen här) och David, en från eruasiaklassen var med och pratade på Radio Kristianstad. Samtliga parti kommer finnas representerade och det kan verkligen bli något bra!

Här finns artikeln med Linnéa att läsa. Radioklippet finns inte tillgängligt ännu men det var ett bra inslag!

Förhoppningsvis är vi många som kommer samlas på torget den 20 och visa att det finns en annan sida av Tomelilla än den rasistiska. Vi är många här som är för mångfald och gemenskap och vi vill visa vårt stöd till personer som känner sig utanför, utsatta eller förtryckta. Sverige ska vara ett land där man känner sig trygg och uppskattad oavsett vilken hudfärg, religion, kön, ålder eller usprung man har!

Om ni vill komma till facebooksidan sök på "Manifestation för tolerans och gemenskap i Tomelilla"


/Julia

I dag har vi haft planeringsmöte angående en manifestation vi planerar att genomföra i Tomelilla. Bakgrunden är den här artikeln. För er som inte orkar läsa så handlar den om en kvinna här i Tomelilla som blivit utsatt för trakasserier på grund av sitt ursprung. Polisen har inte agerat trots polisanmälan och trots att det funnits vittnen. Nu har polisen bett om ursäkt och ska ta upp fallet igen (efter ett år cirka). Vi på folkhögskolan vill visa vårt stöd till den utsatta kvinnan och alla andra i liknande situationer. Vi vill visa att vi är många här i Tomelilla som är för tolerans och gemenskap.
Tanken är att vi ska ha en manifestation med musik och facklor där förhoppningsvis många från Tomelilla vill delta.

Malva gillar att ta mina saker, speciellt min frukt.

Imorse så tog hon min mandarin. Men då hade jag överseende. Nyss försökte hon ta min banan. När jag påpekade att de var min la hon snällt tillbaka den på vårat skrivbord, men sa lite i förbifarten att hon hade skrivit på den. Jag vet inte riktigt varför hon tar min frukt. Antar att det kanske beror på att hennes ser ut så här:

Idag har jag gjort årets storrensning bland alla mina prylar i mitt rum. Det är helt otroligt vad mycket knas man har samlat på sig under åren. Bland annat hittade jag en mapp med enbart biljetter av olika slag; biobiljetter, kvitton, tågbiljetter etc. Jag hittade också massa fina gamla skolkreationer som jag har tvingat på mina stackars, stackars föräldrar & som hamnade hos mig tillslut, märkligt...

Men höjdpunkten var ändå när jag hittade alla gamla skolfoton. Vilken fröjd att återigen få uppleva de gamla skolminnena. Få kolla in de coola killarna i åttan och minnas de ständiga tjejsnacken & allt bus man hade för sig..

Mina föräldrar är inte av det slag som hänger upp bilder på sin unge år efter år. Tack vare det har jag helt förträngt vilken liten krabat man en gång i tiden faktiskt var (och vilka ögonbryn sen!).. Trots lite småångest, över vilka förskräckliga kläder och frisyrer mina föräldrar tillät mig gå i, så är det riktigt fint att kunna se utvecklingen från den lilla tjejen med de stoora ögonbrynen till den jag är i dag!



Malva

Jag har blivit faster, vid åtta tiden den 1 januari 2011 kom en lite Axel. Han är fantastisk och helt underbar. Det gick snabbt och hela familjen verkar må bra.

Jag började älska Axel första gången jag såg honom. Kärlek vid första ögonkastet kanske finns?

Massa kramar från en stolt och lycklig faster!

/Linnea