2011
Men för en gångs skull så är jag inte speciellt deppig över att året som gått har passerat så fort, för aldrig förr har jag sett så mycket framemot året som snart är här. Och anledningen till det kan ni nog alla tänka ut.
Det är en märklig tanke att vid den här tiden för ett år sedan hade jag inte en aning om vilka Malva eller Linnéa var. Och nu känns det som att jag alltid har kännt dem. Konstigt det där alltså, hur man kan komma så nära på så kort tid.
På tal om resan så kan jag berätta att jag idag har varit ute och stångats med allt folk som ville fynda i (den obefintliga??) mellandagsrean. Med mig hem fick jag en superfin ryggsäck. 70 liter får där plats och jag våndas redan för hur jag ska få med mig allt... Jag införskaffade även en Mp3 spelare eftersom min iPod passade på att döden dö lagom till garantin gick ut. Och att överleva alla de 12 timmar långa flygresorna vi ska genomlida utan musik låter som tortyr.
Men den egentliga anledningen till varför jag började skriva det här inlägget var för att jag ville önska er alla ett gott nytt år! Själv har jag turen att åka till Österrike den 1 januari. Mycket trevlig ska det bli, om man bortser från att vi ska åka klockan 7 på morgonen.. Så det får bli ett lugnt nyår för mig!
Gott nytt år folks!
/Julia
Julottan & krig
Tänk att jag denna morgon lyckades palla mig upp halv sex, är oerhört stolt. Jag, Katinka & Mamma smög oss upp när hela huset fortfarande sov & åkte till den lilla, lilla lokala kyrkan där även min mamma gifte sig en gång i tiden.
Där satt vi tillsammans i det lilla kapellet och lyssnade till Prästens vackra predikan och Katinkans mage kurrade högljutt i takt. Prästen berättade om första världskriget & julnatten 1914.
Tyskarna och engelsmännen hade då legat i krig med varandra länge och många män hade stupat. Just denna natt började dock tyskarna att sjunga "stilla natt" & sången ljöd över skyttegravarna till engelskmännen som även de stämde in. Efter ett tag gick det upp ur sin gravar, som under så lång tid hade varit deras tillfälliga hem, skakade hand med varandra & började fira jul tillsammans. Dagen efter spelade de fotboll och många blev vänner med varandra. Generalerna försökta ingripa utan framgång i början men så tillslut lyckades de & de forna vännerna började åter kriga.
En fin predikan men sorgligt att de höga krigsgeneralerna fick sin makt igenom. Annars kanske historien hade slutat annorlunda. Här hemma har vi också krigat för fullt. Vi har precis avslutat ett långt parti risk (som går ut på att man med små plastsoldater krigar om världens kontinenter). Det går inte att låta bli att elda upp sig och bli personligt förnärmad när någon invaderar ens kära Madagaskar, trots att det BARA är ett spel. Så kanske får man ändå ha förståelse för dessa höga generaler som för allt i världen ville försvarar sina "Madagaskar"! 
Malva
Super kameran!
Nu är det juldagen och jag hoppas alla ni som läser hade en superfin dag igår.
Jag och min familj firade som vanligt med min kusinfamilj och min mormor. Det här året fick vi även tillskott då min faster dök upp, mycket trevligt!
Tema resa var uppenbart att min familj tänkte på när de införskaffade julklappar till mig.
Bland annat så fick jag en super kamera! Japp, en super-duper kamera! Den tål att tappas (tror ni mina päron försöker hinta nått till mig där?!?!!), den tål damm och då menar jag inte sånt damm som finns i Malvas och mitt rum utan typ ökendamm och som det inte var nog med det…Ge mig en trumvirvel tack…. Man kan fotografera med den under vatten!
Tänker att vi kommer komma med bilder likt denna:
Julia min vän, tänkte på dig när jag valde bilden.
Hit tills har jag inte tagit några bilder på några sköldpaddor… de är dåligt med sådana i mitt badkar. Där emot finns det bilder på mina fötter.
Nu har jag en dags vila sen blir det julparty hemma hos mig med hela tjocka släkten. Det ska ätas god mat, släktbandet ska spela och det ska mysas! Vad ska ni göra på annandagen?
/Linnea
God jul!
Ett bra datum i dubbel bemärkelse
Hoppas att ni alla får en super mysig jul. Här i skåne råder snökaos (som ni säkert har hört på nyheterna) men vi hoppas ändock att komma fram till mormor och morfar och annan efterlängtad släkt till kalle anka.
Den 24 december innebär också att det är EXAKT EN MÅNAD TILLS VI ÅKER!
Det ni. Det är något att sitta och tänka på när snön viner utanför förnstret.
Jul kramar till er alla
Julia
Just my luck...
Dan före dopparda´n är min domedag. Denna svinkalla dag (utmärkta -14) har jag blivit utsatt för de mest påfrestande prövningar. Allt började när vi i lugnan ro ligger och sover då min kära moder vaknar med blixt migrän. Hon är helt enkelt inte kapabel till att göra någonting annat än att ligga helt stilla och sucka lite. Stackars liten.
Jag sätter ensam igång med pysslet inför julafton när jag till min stora förskräckelse inser att vi inte har något vatten. Jag upptäcker strax därefter att vi inte heller har någon el…
Timmarna som löper efter denna upptäckt involverar flera samtal till diverse människor som enligt mig bör ha svar på dessa gåtor, likaledes ännu fler frågetecken. En välvillig granne som försöker guida mig genom havet av säkringar och diverse proppskåp. Internet och mobil telefoner som rent spontant bestämmer sig för att inte fungera. Planering av önskelistor med vatten från bensinmacken och lite torrved till en innebrasa på och frågan ”varför händer detta just mig och varför just dan före doppardan”?
Jag ville för världen inte involvera och oroa min sjuka mamma och var därför fast bestämt på att klara detta på egen hand, trots extremt bristande kunskaper gällande allt som har ordet hemmaelektricitet framför. Min lösning blev till slut att ringa våran allt i allo vän Bengt (ja även han heter Bengt). Men mutning av vin och choklad åker han hem till oss för att rädda läget. När han kommer trycker han på en blå knapp och allt funkar igen. Snacka om att känna sig idiotförklarad..
Just nu känns allt dock bra igen. Jag har min fina vän Katinka sittandes mitt emot mig. Hon och hennes bror Jonatan har varje sommar, från det att jag kunde säga mitt första ord, besökt oss på Såland. Vi delar så många minnen tillsammans och de är som extra syskon för mig. Nu var det dock 3 år sedan vi alla sågs sist. De skall stanna över jul och det är så underbart att ha dem här igen!
Från oss alla till er alla en riktigt God Jul (med förhoppningar att ni får vatten och el över jul)
Jag som partytomte förra året
Malva
Världens fulaste julgran?
Och nu tänkte jag ge er alla den stora äran att få se hur vår julgran ser ut i det magntornska hemmet. Det pågår varje jul ett battle mellan barnen och föräldrarna angående vad för slags pynt som ska vara okej att pynta granen med. Mamma och pappa hävdar bestämt att ALLT pynt jag och Klara gjort genom tiderna ska upp ("i vår gran blir ingen diskriminerad!"). Och då ska det tilläggas att just den estetiska sidan aldrig varit speciellt välutvecklad hos varesig mig eller Klara. Så här blir då resultatet:
För det första; varför köpa en gran när man kan hugga sig en själv undrar pappa? Och vad spelar det för roll om halva granen består av kala grenar?
Men vad är då lösningen på detta? Jo, borra lite hål i granen och sätt dit extra grenar
Pappa Magntorn med borren (från 1700 talet?) i högsta hugg
Ja, det var ju den första katastrofen. Men sen kommer pyntet.
Made by: Julia 7 år (sedan några år tillbaka döpt till "the murder in christmas")
Made by: jag igen..
Av någon anledning har det blivit en grej att vi ska köpa med oss julpynt från de resor vi gjort under juletid.
Julkängurur från Australien. Varför inte liksom?
En rafflesia (förövrigt världens störta blomma och har en doft av ruttet kött som lockar till sig flugor som sedan befruktar den. Dagens biologilektion) från Borneo stilfullt fastsatt med en tvättklämma.
Och det här är bara ett liiitet axplock av allt pynt vi har i vår julgran, man kan även hitta: glittriga svampar i rosa och rött, en stor gris som täcker för hålet där inga grenar lyckats borras in, fruktansvärt glittrigt och fult pynt från olika delar av världen, en ljusslinga som inte fungerar osv osv osv
God Jul och Gott nytt år alla där ute!
Julia
Robot byggen och häng i Uppsala
Nu har jag varit hemma ett tag och jösses vad det är skönt. Det betyder inte att jag inte saknar mina skolvänner. Känns konstigt att inte ha Julia och Malva i närheten. Jag har blivit så van att ha dem runt mig jämt. Men jag har som tur är några här hemma som kan ta lite av deras plats.
Som min kära syster t.ex. Vi har bakat pepparkakshus med mina kusiner. Eller det skulle bli ett pepparkakshus men det blev en robot, jag vill gärna kalla han Bengt. 
Vi har även stalkat mitt nya favoritband Mundfords & Sones på nätet och så har vi handlat julklappar och pratat ikapp oss. Annars så har jag mest hängt med min fin fina vänner & umgåtts med päronen.
Idag ska jag ringa och prata med Julia & Malva och höra vad de har haft för sig. Sen ska jag hjälpa min kompis Emmie att packa ner prylar som hon ska ha med sig till hennes nya lägenhet som hon skriver kontrakt på idag.
Än så länga har det inte blivit så mycket självstudier. Kanske börjar jag imorgon?
/Linnea
Rimstugan
Nu är det bara 5 dagar kvar till självaste julafton & våra förberedelser här hemma har redan smugits igång. Jag fullkomligt älskar att vältra mig i förberedelser av alla dess slag. Granen är självklart utsedd & igår steg röken högt ur vår skorsten från vinterknäcken med honung, apelsinskal och saffran, en mycket lyckad blandning vill jag lova.
Idag förvandlades vårat lantkök till en rimstuga med lack, papper & snören till julmusiken på högsta volym. Det bästa är förstås rimmen. Till min stora glädje hittade jag ett rimlexikon på Internet, en lathund för alla de hopplösa fall som inte besitter rimmets konst.
Med dess hjälp och lite egen fantasi fixade jag paketen nedanför till min fina Bror som fyller 24 år imorgon! Det är så märkligt hur någon som alltid har varit en skitunge vid ens sida plötsligt är en vuxen man. Jag vet inte riktigt hur det gick till..
julavslutning
I torsdags, den 16 december hade vi julavslutning på skolan.
Efter att ha övervunnit den första chocken av att bli bordsplacerade (hemska tanke!) Blev vi bjudna på risgrynsgröt och julgodis och fick tävla mot varandra i ett musikquiz. Vi åt tills vi mådde illa, och sen åt vi lite till, och efter det bjöds det på musik och dans av folkmusikerna. De blandade polskor och traditionell folkmusik med jojk och arabiska toner och som vanligt var det jätte bra!
En tävling om det finaste, eller iallfall mest originella pepparkakshuset hölls också på kvällen. Man fick välja att rösta på hus som tjernobylolyckan, eller ett spökhus med inbyggd högtalare som spelade "spökljud", eller varför inte ett Eiffeltorn med en hoppande Ted Gärdestad (ni kan vara lugna, vi satte på honom en fallskärm. Vissa i gruppen tyckte nämligen att det kändes lite opassande att mörda Ted Gärdestad under juletid och allt.)
Kvällen fortsatte inne på Gökboet och trots att känslan av seperationsgångest växte sig större och större ju längre kvällen gick så var det en trevlig kväll!
Bildregn åt folket!
Duktiga folkmusiker!
Pepparkakshus
(klicka på bilderna för att göra dem större)
1. Muterade tjernobylgubbar, 2. det vinnande bidraget: Spökhuset och 3. två söta flickor (Anna om du skulle läsa vår blogg (vilket jag verkligen hoppas att du gör!!!) och känner att du inte är bekväm i att visa ditt lilla ansikte för de HORDER av läsare som vi har (hrm..) så bara säg till så tar jag bort el picture!)
Inne på gökboet försökte jag och Malva att ta lite bilder till bloggen. Resultatet blev väl..sådär?
Kort sagt så var det en trevlig kväll! Nu ska jag gå och baka lite lussebullar och ikväll ska jag bege mig till Göteborg vilket känns lite lagom stabilt efter att ha läst Malvas inlägg. Men förhoppningsvis kommer jag dit i tid och då ska jag minsan ha en liten dejt med Malva i hennes hometown!
Julia
Tåghaveri
Igår skulle jag likt alla andra på skolan bege mig hemåt. Väskorna var packade, hejdå tårarna var torkade och jag var redo att sätta mig på tåget. Jag var i god tid för att Linnéa hade varnat mig för den slaskiga vägen till tåget och jag tänkte att vad fint att man kan lära sig av andras misstag. På tal om misstag tänkte jag att det var bäst att kolla så att det lilla söta bankkortet denna gång var med men till min stora förskräckelse insåg jag att det var det inte…
Efter att ha vänt upp och ned på det, innan förvånansvärt städade, rummet och efter hjälp av fina Linnea S inser jag tillslut att kortet hade hittat sig ett helt nytt ställe i min….plånbok såklart. Vid den tiden var jag rejält försenat och jag fick springa genom drivor av slask med min nätta väska på 20 kg och gitarren under armen.
Väl framme, frustandes som ett fullt sjölejon, ser jag att tåget står redo att avgå. Paniken stiger och jag försöker förgäves trycka mig fram till min biljett på automaten. Det tar tid och jag inser att jag inte kommer att hinna så jag galopperar fram till tåget och baxar in mitt bagage som gisslan och springer sedan tillbaka till automaten. Då brummar tåg förarens myndiga stämma ”tag plats, NU avgår tåget”. Jag kunde för mitt inre se min dyrbara gitarr och mina nätta väska på 20 kg (mest bestående av kläder) tuffa iväg själ på tåget. Precis innan dörrarna stängs lyckas jag slinka in och jag sätta mig i säkerhet.
Efter denna dramatiska start hade jag innerligt hoppats på en fortsatt lugn färd hemåt. Men summan av kardemumman blev tre klumpiga maraton lopp, likaledes tre missade tåg och en försvunnen lokförare. Den sistnämnda hade satt sig på fel tåg och det kändes lite fint att även en myndig lokförare kan missa tåg trots att det är dess eget..
Tåg förseningar kan väcka arga känslor i den mest behärskade personen och vid många tillfällen kände jag att gaaaah nu hoppar jag framför tåget men så insåg jag att det inte finns något tåg att hoppa framför. Faktum är att, trots att jag var trött och sliten efter alla spring turer (ja min kondition är ju inte på topp såhär vid juletider) så var jag så mycket mer tacksam när jag väl kom fram till min kära moders öppna armar.
/Malva
Seperationsångest
Egentligen slutar vi den 22 december, men de sista dagarna ska gå åt till självstudier, närmare bestämt en landanalys av landet vi skall åka till efter Hawaii (vilket betyder Samoa för mig, Linnéa och Malva). Så de flesta passar på att åka hem idag för att få lite mer tid med sina nära och kära där hemma.
Och det är alltid trevlig med jullov och ledighet och att träffa familjen och sådär. Men det innebär också att man måste säga hejdå till alla. Framförallt är det jobbigt att säga hejdå till Lisa, Anna och Andrea som läser en annan internationell linje där de kommer resa till Sydasien. De reser nämligen iväg den 6 januari, vilket betyder att vi inte kommer hinna träffa dem innan de åker och att nästa gång vi ser dem är den 2 maj...
En annan som det känns extra tråkigt att säga hejdå till är Ellen från Eurarsia klassen som har bestämt sig för att göra någonting annat under vårterminen och kommer således inte tillbaka hit.
Det är en märklig känsla det där, att först leva tillsammans i 4 månader, och sedan inte träffas på minst lika lång tid. Man har ju blivit som en familj, och helt plötsligt splittras den!
Det var faktiskt jobbigt att säga hejdå till de i vår klass också, även fast vi träffas igen den 10 januari. Men det är ju LÅNGT tills dess. Hur ska jag klara mig utan Malva och Linnéa så länge när jag träffat dem vareviga dag här nere?
Kommer sakna dessa två söta flickor!
Vi kommer försöka uppdatera bloggen även under jullovet, så oss blir ni inte av med i första taget!
Julia
Åh, ibland vet jag inte hur jag lyckas...
Som ni kanske har förstått råkar jag ut för alla möjliga tokiga saker. Självförvållat ibland, men inte alltid.
Förra gången jag skulle åka hem till min hemstad Uppsala lyckades ju jag glömma min plånbok.
Idag ska jag åka hem igen, extra kollade så att jag hade med mig allt flera gånger. Plånbok, biljetter, dator, kläder, laddare av alla dess slag. Allt var med.
Men sen helt plötsligt när jag satt på tåget från Tomelilla till Malmö var mina biljetter borta och även ett väldigt fint läppglans! Jag blir väldigt förvånad, jag viste ju att de var med.
Det visar sig sen att min väska har gått sönder och massa saker har ramlat ut längs vägen från skolan till stationen! Det hela har löst sig, jag har fått nya biljetter... men som sagt hur lyckas jag?
/The one and only Linnea
Vår vardag
Vi bor som ni alla antagligen vet på internat här på skolan, och serveras både frukost och lunch i skolans matsal (lyx!!) Så dagen börjar klockan kvart över åtta (läs halv nio för Malva och Linnéa, dvs cirka en sekund innan köket slutar servera frukost kommer de två sömngångarna instapplandes i matsalen) med frukostbuffé i skolmatsalen.
(Klicka på bilderna för att göra dem större)
Morgontrötta folkiselever och en malva som just lyckats spilla juice på sig själv
Just denna förmiddag hade en av de andra internationella kurserna, eurasien, en föreläsning om Tjernobyl. Under ungefär samma tid (runt höstlovet) som vi var i Norrland för att träffa samerna var nämligen Eurasien i Ryssland, Vitrysslan och Ukraina och under sin resa hann de med att besöka Tjernobyl.
Det var verkligen en jätte bra föreläsning. Precis som efter varje föreläsning här på skolan så blir man chockad över hur lite man egentligen vet om så stora händelser. Eurasien var väldigt bra förberedda och man lyssnade på varje ord de sa!
Efter denna föreläsning var det dags för lunch (för er som inte har gått på folkis någon gång kan jag redan nu passa på att berätta att MAT är något som spelar mycket stor roll i folkislivet..)
Intelligent lunchtidsfördriv 1 (Ljuset sprakar av apelsinsaft!)
Intelligent lunchtidsfördriv 2(Klicka på bilderna för att göra dem större)
Efter lunchen hade vi ett produktivt samoamöte där vi hann med att ringa Kilroy och vår kontakt från Samoa! Sedan hade vi lektion med Mats i vår vanliga lektionssal
Efter skoldagens slut hade vi ett lite annorlunda, men ack så bra Samoa möte som Malva redan berättat om. Sedan har vi varit åtskillda hela kvällen. Jag (julia) har tillbringat eftermiddagen i sängen för att ta igen mig efter gårdagens bravader och uppskakande händelser. Och nu under kvällen har korridoren varit full av pepparkakshusbyggande med julmusik på högsta volym.
Ååh, jag har Samoa längtan upp över öronen just nu! Och jag är så glad att det är vi tre som ska resa. Det kommer bli så BRA!
Julia
Det fina resesällskapet
Idag pratade vi återigen igenom vår resa. Det har blivit ett vanligt förekommande samtalsämne hos oss. Man tröttnar liksom aldrig på att diskutera kommande strandliv och spännande utflykter. Just idag hade vi dock ett annat fokus. Vi pratade igenom eventuella irritationsmoment. I och med att vi i praktiken kommer att i bo på varandra kommer det att uppstå jobbiga situationer. Genom att prata om dessa i förväg hoppas vi på att undslippa onödiga missförstånd och andra missöden.
Det var skönt att prata om det och jag är så glad över att (kalla det ödet eller regnskogen :) gjorde att vi fann varandra och bestämde oss för att fortsätta vår resa tillsammans. Det är ganska otroligt hur fina vänner man kan bli på bara ett halvår. Dessa två skönsjungande brudar är verkligen fantastiska människor och trots den knappa tiden känns det som om vi alltid har känt varandra!
<3/
Malva
Reseplanering
Linnéas största oro är den stora temperaturskillnaden mellan N.Y och våra andra resmål. Det är ju trots allt vinter i New York och sedan tropisk värme på alla de andra platserna. Bra planering?
Mitt (Julias) största orosmoment är hur vi ska klara av att inte shoppa upp alla våra resepengar under de första dagarna i New York (??!!)
Men i det stora hela känns vår reseplanering mer och mer strukturerad för varje "Samoamöte" vi har. Vi har minsan kommit långt med att hitta bra kontakter, längre än de flesta andra vilket känns betryggande.
Några saker vi har kvar att göra:
* Ringa vår kontaktperson på Kilroy (som vi numera är BFFs med..) om gluten och veg kost på flygningarna
* Fixa internationellt studentkort
* Skriva ut kartor över alla flygplatser så vi hittar rätt terminal och sådär
* Boka tågbiljetter till och från Arlanda
* Fixa förlängd reseförsäkring
Låter väl inte allt för komplicerat va?
Vi har just nu fått bra kontakter för boende i New York, och personer på Samoa!
Sounds like a plan?
Vi tycker det känns okej att spendera 5 veckor på sådana här stränder..
/Julia och Linnéa
Lucia firande
13/12 är lika med lucia för de allra flesta här uppe i det kalla norr.
Igår hade vi som sagt luciatåg för skolan. Vi gick upp super tidigt, vilket betyder klockan sju för de flesta av oss. Fast somliga (läs Linnéa och Malva) vaknade klockan fem och försökte memorera låttexter medan resten av skolan fortfarande sov sött (så mycket mer värt).
Klockan halv nio skred vår fina lucia med släp av tärnor (och en mycket fin stjärn..flicka) in till tonerna av sankta lucia. En halv timme höll vi på, med inslag av folkmusikerna på skolan som spelade polka samtidigt som vår körledare Karin tog en sväng om med folkmusiksläraren.
Förutom att vi spexade till det med att sjunga Stilla Natt en oktav för långt så gick det bra om man ser till komplimangerna vi fått efteråt iallafall!
För er som vill ha ett litet smakprov så kan ni kolla in videon nedan (som jag ÄNTLIGEN kunnat föra över efter många svordomar och irritationsattacker på datorn min)
Enjoy!
(Filmat av Sara i Afrika klassen :)
Julia
Ett inlägg om inlägget
Här kommer ett inlägg angående ett efterlängtat inlägg. Nämligen det om vårt luciatåg som vi hade i morse!
Jag kan säga så mycket som att vi verkar ha fått godkänt av de flesta som lyssnade. Vi fick till och med höra kommentarer som "det var det bästa luciatåget vi haft här på skolan" av musikläraren. Då blir man lite glad.
Och då tänkte vi spetsa till bloggen lite med ett filmklipp från skönsången i morse som Sara i Afrikaklassen så snällt filmade. Och det tog jag (Julia) snabbt och lätt på mig att fixa. Det var ett misstag kan jag säga för tydligen kunde inte min kära dator läsa den typ av fil som Saras kamera filmade i och så har jag fått fixa och trixa hit och dit och ladda ned en massa olika program.
Detta har jag hållt på med sedan klockan 16.00 i eftermiddags (med ett visst avbrott för Ericas Gympa ska erkännas) och vad är tacken man får för det?
Jo när man loggar in på facebook möts man av detta:
Jag känner att det finns en viss oro för att bloggen börjar ta över VISSA PERSONERS liv... ;)
Haha, men skämt och sido. Just nu ser min dastorskärm ut så här:
(klicka på bilden för att göra den större)
Så filmen lär dröja ett litet tag till.
Men håll ut för i nästa inlägg bjuds det på skönsång vill jag lova (vilken cliffhanger jag fick till där)
Julia
Dagens citat/händelse
Hursomhaver har det mesta därav blivit bakvänt idag. I lucia sms till min kära fader stod det "glad första advent" & mitt i lektionen belv jag ivägkörd av Mats med ögon som korsade sig.
Det har till och med varit så illa att jag mitt allt pepparkaksmys lyckades bli skrämd av min egna filt.. visserligen för att jag, som alla känner till, är lite..känslig för scener med lik som envisas med att leva och andra huvuden som dyker upp på oväntade ställen men detta tog ändå priset.
Pågrund av denna somnbrist har även en del citat ägt rum. Självklart har vi ett bidrag från smidigheternas drottning Linnéa som när hon ville uttrycka sin beundran för en av luciatärna sa att "det var väldigt importerande vad duktig hon var"..
/Malva
Världens föredetta vackraste pepparkaka
Idag är det pepparkaksstök i vår korridor. Den årliga pepparkakshustävlingen är på intåg och förberedelserna är i fullrulle. I allt detta tog Malva sig tiden att göra en pepparkaka till mig, en väldigt fin sådan.
Pepparkakan föreställde mig med ont finger, bärandes på en krycka. Hon hade till och med lagt ner tid att göra min fot lite skev.
Ungefär så här såg den ut:
Som ni ser är den lite trasig och kryckan saknas...den ligger söndersmulad på vårat golv. För som vanligt klantade jag mig! När jag skulle föreviga den genom att fotografera den tappade jag den på golvet. När jag sedan skulle ta upp bitarna så trampade jag sönder kryckan... Suck!
Hur ska det gå för mig på resan? Jag kan ju inte ens ta hand om en pepparkaka. Hur ska jag då kunna ta hand om mig själv och mina vänner?
/Den klumpiga Linnea
Exklusiv bild på Julias kärlek
Malva & Linnéa
Strykjärnet löper amok!
Vi har precis avslutat ett rep som gick bra men det är så många delar som inte riktigt har klickat om man säger så... Bland annat så skulle jag (Linnea) stryka mitt och Malvas Lucialinnen och det gick lagom bra.
De är fortfarande skrynkliga och dessutom har mitt linne fått en rostfläck på sig av vårat strykjärn. Fläcken hamnade väldigt nära där min rumpa kommer att vara och har en misstänksam brun nyans... TOPPEN!
Inte nog med det. Vi har precis fått veta att vi ska samlas kl 7 imorgon! Det låter kanske inte så mycket för er. Men varken jag, Julia eller Malva är morgonmänniskor. Det har hänt mer än en gång att vi har jäktat ut till frukosten för att sedan inse att de har precis stänkt. Hur ska detta gå??!
Fortsättning följer...
Home sweet home!
Nu är vi snart alla på plats på vårt internat igen efter resan tillbaka från Kristianstad. Vem viste att det kunde vara så svårt att ta sig från Kristianstad till Tomelilla?
Jag (Linnea) och Malva har nu utforskat ännu mer av Skåne. Vi har promenerat, åkt taxi, åkt bil och åkt tåg allt inom 24 timmar. Jag behöver nog inte säga att vi är lagom trötta.
Julia är den enda av teo-gänget som är inte har kommit tillbaka än, hon sitter just nu (förhoppningsvis) på en buss hem till oss på skolan.
Jag och Malva har blivit lite som två experter på att underhålla oss på exempelvis tåg. Här kommer några av våra knep. Hoppas de kan hjälpa någon stackare som sitter i tristess på tåget:
- Öva Lucia sånger (det är även poppis bland med resenärerna)
- Testa nya stilar, varför målar ingen skönhetsfläckar på sitt ansikte längre?
- Om man har med sig en vit ögon penna så kan man testa om den funkar på andra ställen än vid ögonen. Varför inte som läpp penna?
- Ett tips, ha med mp3 eller en mobil med mer än fem låtar på (det kan bli lite långtråkigt)
- Hitta en journalist och en fotograf att tala om den nya citytunneln med. Det kan bli en hitt!
/Linnea
Lucia ångest
Tankarna som cirkulerar i mitt huvud just nu är hur kommer vi någonsin ens kunna komma upp ur sängen kl 6:00 imorgon? Hur skall det gå med dessa toner som, hur vi än tar dem, antingen är för låga eller föra höga enligt vår sångledare? Och hur i allsin dar skall vi lyckas se graciös ut i dessa genomskinliga (alldeles för korta efter första tvättningen på några år) fodral som ständigt envisas med att slingra in sig längs med benen?
Farhågorna är många men likt alla andra år tror jag att även detta år kommer att bli mysigt och charmigt med lite falsksång & flackande ljus. Lucia är trots allt en tid för nära & kära att mysa lite extra, för föräldrar att stolt säga till varandra att "det är minsann min dotter som sjunger" eller ev "jag har aldrig sett ungen förut".. Lucia är även en tid för ljuset att vinna över mörkret. Och det kommer ta fokus ifrån all världens snesteg och sura toner!
Malva
Vår lördag
Här finns även många roliga djur. Sköldpaddor, hundar, katter och även en av tomtens renar har hittat hit!
Som vanligt har vi roligast när vi är en treo och det blir mycket prat om resan!
Så här seriösa är vi när vi bloggar!
/Julia, Linnéa och Malva
Den mysteriske pojken...
Linnéa & Malva
Tredje personporträttet
Första gången jag (Malva) fick ynnersten att träffa Linnéa var i vårt rum på internatet. Jag baxade in alla mina väskor och min gitarr och en av hennes första kommentarer var "bra, då lånar jag din gitarr" och jag tänkte hjälp vad är detta för någon tjej, en sådan där "me casa zu casa" person och ack vad rätt jag hade. Häromdagen blev jag tillfrågad om VI hade någon dusch scrub...
Mitt (Julias) första intryck av Linnéa var på vår första lektion. Vår lärare Mats gick igenom namnlistan och pratade lite med dem han ännu inte hunnit hälsa på. När han kom fram till Linnéa sa han "ja och dig har jag inte heller träffat" men då svarade Linnéa "JO det har du visst det! Kommer du inte ihåg mig?!" Tuff tjej tänkte jag, och ack så rätt även jag hade :)
Linnéa är en olycksfågel av rang. Att se henne halta runt med kryckor, bandage runt fingret och knapra i sig tabletter samtidigt är ingen ovanlig syn. Om det finns någonting som skulle kunna orsaka skada så KOMMER Linnéa att råka ut för det, punkt slut. När vi gick för att vaccinera oss sa sjuksköterskan att man inte behöver ta TBC vaccin om man inte ska arbeta på sjukhus. Men med tanke på Linnéas otur så kommer vi nog få en ingående inspektion av insidan av Samoas sjukhus. Vi har föreslått att hon ska göra sin fältstudie om den samoanska sjukvården, för att slå två flugor i en smäll liksom.
Linnéa är vegetarian och djurvän. Men det finns vissa djur som Linnéa inte känner någon som helst sympati för utan egentligen bara skulle vilja att de inte existerade, nämligen fåglar och fiskar. Att ha fobi för just fiskar och fåglar är ju perfekt tajmat när vi ska åka till en söderhavsö omgiven av korallrev.. Dock verkar Linnéa varit temporärt sinnesförvirrad under en stund i hennes liv då hon valde att tatuera in en fisk på handleden. Kanske döljer det sig andra känslor innerst inne?
Linnéa är en av de mest generösa människorna vi känner. Hon delar alltid med sig av det hon har och ibland erbjuder hon att hjälpa till trots att plånboken ligger prydligt hemma på sängen. Andra fina egenskaper Linnea besitter är att hon vet mycket. Hon kan ALLT om Beatles, Hasse/Tage och vet exakt vad svenska akademinsordlista innebär och vilken bestämmande rätt de har.
Linnéa och Malva som en kombo är ofta lyckad, förutom just den där delen med att dela rum och städa efter sig. När man kommer in i deras rum möts man av ett berg av kläder blandat med skolsaker och datorer. Frågar man Linnéa får man svaret "det är Malvas fel, det hennes saker" och vice cersa om man frågar Malva.. Det märkliga är att båda i grund och botten påstår sig vara ordentliga människor men för mycket av det goda verkar bli motsatsen.
Linnéa är super social och kan prata om allt mellan himmel och jord med vem som helst, även om hon inte får någon respons tillbaka.. Hon vill väldigt gärna hjälpa till, trots att med ett skadat finger och en haltande fot kanske hon inte gör så mycket nytta.. Men hon bryr sig alltid om alla och får människorna i hennes omgivning att må bra.
/Malva och Julia
Dagens citat/händelse
Dagens citat
Vi diskuterar frenetiskt vår storslagna blogg och i vår iver vill vi skriva mera. ”Men det finns ju inget spännande att skriva om idag, jag har ju bara suttit & ugglat” säger jag (Malva). ”Ja det händer mest när vi är en treo” utbrister Linnea. Under denna stund uppkommer även detta fina citat: ”det är jag som är Ave Malva” – Malva.
Dagens händelse
Malva ber Julia garnera marängtårtan med chokladsåsen men Julia garnera tårtfatet....
Tackmiddag för Jana
Nu kankse ni undrar vem Jana är. Jo det skall vi berätta för er små vänner att Jana är våran fantastiska, fabulösa, sagolika, lysande, jättefina, & alldeles, alldeles underbara lärarkandidat.
Dagen till ära serverade vi indisk mat och en trevåningsmarängswisstårta :)
Tills nu har Jana stått ut med oss och hängde med på vår resa till Norrland. Men nu får det vara nog. Det är nu dags för henne att ge sig i världen, prova sina vingar & hjälpa andra vilsna själar.
(klicka på bilden för att göra den större)
Tack för allt Jana, vi kommer att sakna Dig enormt! Vi önskar dig lycka till på dina äventyr.
Hoppas vi ses snart! PS. typ på lektionen i morgon :)
/Linnea, Julia & Malva.
Andra personporträttet
Under den här tiden förde jag dagbok om alla på skolan. Så här presenterades Julia:
Julias kraftdjur är flodhästen. Flodhästen är liksom Julia ett gruppdjur. Julia är en fantastiskt social varelse. Hon har alltid en ny rolig historia att dela med sig (oftast om sina biologer till föräldrar eller om sin super sköldpadda). En annan likhet hon delar med flodhästen är att hon också är JÄTTEstor, nästan 2 meter.Trots hennes ståtliga längd är hon förvånande nog jätteliten, fyllde nyss 15 år i Jokkmokk.
Även om Julia ibland tror att det är hon som har koll på läget så är det inte så verkligheten ser ut. Vi låter henne bara tro det men faktum är att hon är ganska bakom flötet. Förutom att skicka iväg sin nyckel med två galna norrmän gav hon frivilligt iväg sina vantar till den "samiske" hunden och blev mäkta förvånad när det inte gick att muta tillbaka den. Och behöver jag ens nämna hur många gånger hon under vår fjällvandring ramlade, snubblade och halkade på sina giraffben!? Som om det inte vore nog så gick hon frivilligt upp med två helt galna tjejer och sjöng finsk karaoke.
Trots att Julia har gjort det mest häpnadsväckande fenomen så är hon i botten av fantastisk vän. Hon finns alltid där när man behöver henne och hon kan göra allt för en sann vän. Hon är vacker som en dag och dessutom så är hon en söt tjej, trevlig, söt tjej & trevlig! <3
Dagens blooper
Malva skulle nämligen ringa till en av de kontakter vi fått på Samoa. Till saken hör att denna person är en prinsessa från Samoa som nu bor i Sverige. Vi hade fått hennes nummer av hennes föredetta man Jonas som även har barn tillsammans med henne. Samoanskan har ett ganska komplicerat namn som Malva i största möjliga mån ville undvika att behöva uttala.
Samtalet som utspelades var som följer:
Malva ringer hem till Samoanskan, men det är hennes barn (kanske 5-6 år?) som svarar:
Malva: Hej, skulle jag kunna få prata med din mamma? (allt för att undvika det komplicerade namnet)
Barnet: Jaa... är du mammas kompis?
Malva: Nej, jag är din pappa, Jonas, kompis
Barnet: Jaha.. Men min pappa heter inte Jonas, han heter Bengt.
Malva: Eeeehhh.. jahaa (panikartat uttryck i ansiktet) (Julia och Linnea bryter ihop av skratt) ooj, det visste jag inte..förlåt.. eehh.. Kan jag få prata med din mamma ändå?...
Det gjorde vår dag!
/Julia
Första personporträttet
Malva är en göteborgare som bott både i Kenya och Uppsala innan hon flyttade ner till Skåne för att plugga på folkhögskolan här.
Julias första möte med Malva var första dagen i klassrummet. Jag (Julia) tyckte direkt att Malva verkade vara super trevlig och efter första lektionen så följde jag med till Malva och Linnéas rum och på den vägen är det. Efter någon dag upptäckte jag att både jag och Malva hade ett gemensamt intresse för Sydamerika och regnskog så redan då började tankar på att resa tillsammans komma upp. Resmålet har ändrats men sällskapet är detsamma.
Malva och Linnéa träffades för första gången på deras gemensamma rum på internatet i Tomelilla. De klickade direkt och låg uppe hela första natten och pratade. Efter det har det bara gått utför...
De är virriga, försover sig, är glömska (vem behöver plånböcker när man åker hem liksom..?) och är allmänt flummiga. Det är tur att de har ordentliga Julia med sig på resan..eller hur var det nu hrm..
Strukturerad är kanske inte det ord som bäst beskriver Malva. Men hon är generös, omtänksam och bjuder på sig själv!
Roliga missöden som vi fått uppleva tillsammans med Malva:
- ibland byter Malva personlighet när hon är medveten om att hon filmas, bland annat så kan renlav plötsligt vara super gott när det en sekund tidgare var giftigt äckligt.
- Malva och mobiltelefoner är inte riktigt en match made in heaven om man säger så.. Hon är inne på sin tredje telefon under hennes Tomelilla tid (om man räknar in Linnéas telefon som hon fick låna i en vecka när det var kris). Sms kommer allt som oftast till fel personer, och att ha sin tågbiljett som mobilbiljett var allt annat än lyckat!
- ibland hävdar Malva att ens föräldrar har namn man inte alls kände till. Men ibland kan faktiskt pappor heta Bengt och inte Jonas..
- fryst morotssoppa är en av Malvas specialiteter. Att springa runt halva Stockholm C för att hitta en mikro är vardag för henne!
Malva är en super härlig person och vi är jätte glada att få resa med henne. Om någon känner sig nere eller mår dåligt är Malva den första att hjälpa till. Det går inte att ha en tråkig stund när Malva är med!
/ Julia och Linnéa
Talofa!
Vi som kommer skriva här heter Malva, Linnea och Julia och ni som orkar läsa kommer kunna följa oss på vår resa till söderhavet som börjar den 24 januari!
Vi läser på Österlens folkhögskola som ligger i den vackra staden..samhället..byn..hålan.. Tomelilla i Skåne. Här har vi spenderat de senaste månaderna och under den tiden har vi också hunnit med en resa upp till Norrland och Samerna.
Den 24 januari börjar som sagt vår resa som kommer ta oss till New York, Hawaii, Fiji, Samoa och Nya Zeeland.
På Hawaii kommer vi stanna i 6 veckor med resten av vår klass som alla läser en internationell linje med inriktning på ursprungsfolk, och efter det kommer vi att fortsätta vårt äventyr på egen hand. 5 veckor kommer vi tre att spendera på Samoa där vi ska göra våra fältstudier.
Vi kommer skriva här om våra förberedelser och tankar inför resan. Och sedan bär det iväg och då kommer ni få ta del av vår resa och våra upplevelser!
/Malva Linnea och Julia
Tofa!
