Så var det dags igen. Ett år har passerat & inte heller detta år undslipper vi det årliga luciatåget. Det fina folket förväntar sig sjönsång till vackert brinnande ljus & eventuellt ett par vackra flickor att vila ögonen på.

Tankarna som cirkulerar i mitt huvud just nu är hur kommer vi någonsin ens kunna komma upp ur sängen kl 6:00 imorgon? Hur skall det gå med dessa toner som, hur vi än tar dem, antingen är för låga eller föra höga enligt vår sångledare? Och hur i allsin dar skall vi lyckas se graciös ut i dessa genomskinliga (alldeles för korta efter första tvättningen på några år) fodral som ständigt envisas med att slingra in sig längs med benen?

Farhågorna är många men likt alla andra år tror jag att även detta år kommer att bli mysigt och charmigt med lite falsksång & flackande ljus. Lucia är trots allt en tid för nära & kära att mysa lite extra, för föräldrar att stolt säga till varandra att "det är minsann min dotter som sjunger" eller ev "jag har aldrig sett ungen förut".. Lucia är även en tid för ljuset att vinna över mörkret. Och det kommer ta fokus ifrån all världens snesteg och sura toner!

Malva