Tänk att jag denna morgon lyckades palla mig upp halv sex, är oerhört stolt. Jag, Katinka & Mamma smög oss upp när hela huset fortfarande sov & åkte till den lilla, lilla lokala kyrkan där även min mamma gifte sig en gång i tiden.

Där satt vi tillsammans i det lilla kapellet och lyssnade till Prästens vackra predikan och Katinkans mage kurrade högljutt i takt. Prästen berättade om första världskriget & julnatten 1914.

Tyskarna och engelsmännen hade då legat i krig med varandra länge och många män hade stupat. Just denna natt började dock tyskarna att sjunga "stilla natt" & sången ljöd över skyttegravarna till engelskmännen som även de stämde in. Efter ett tag gick det upp ur sin gravar, som under så lång tid hade varit deras tillfälliga hem, skakade hand med varandra & började fira jul tillsammans. Dagen efter spelade de fotboll och många blev vänner med varandra. Generalerna försökta ingripa utan framgång i början men så tillslut lyckades de & de forna vännerna började åter kriga.

En fin predikan men sorgligt att de höga krigsgeneralerna fick sin makt igenom. Annars kanske historien hade slutat annorlunda. Här hemma har vi också krigat för fullt. Vi har precis avslutat ett långt parti risk (som går ut på att man med små plastsoldater krigar om världens kontinenter). Det går inte att låta bli att elda upp sig och bli personligt förnärmad när någon invaderar ens kära Madagaskar, trots att det BARA är ett spel. Så kanske får man ändå ha förståelse för dessa höga generaler som för allt i världen ville försvarar sina "Madagaskar"!





Malva
 

Dan före dopparda´n är min domedag. Denna svinkalla dag (utmärkta -14) har jag blivit utsatt för de mest påfrestande prövningar. Allt började när vi i lugnan ro ligger och sover då min kära moder vaknar med blixt migrän. Hon är helt enkelt inte kapabel till att göra någonting annat än att ligga helt stilla och sucka lite. Stackars liten.

Jag sätter ensam igång med pysslet inför julafton när jag till min stora förskräckelse inser att vi inte har något vatten. Jag upptäcker strax därefter att vi inte heller har någon el…

Timmarna som löper efter denna upptäckt involverar flera samtal till diverse människor som enligt mig bör ha svar på dessa gåtor, likaledes ännu fler frågetecken. En välvillig granne som försöker guida mig genom havet av säkringar och diverse proppskåp. Internet och mobil telefoner som rent spontant bestämmer sig för att inte fungera. Planering av önskelistor med vatten från bensinmacken och lite torrved till en innebrasa på och frågan ”varför händer detta just mig och varför just dan före doppardan”?

Jag ville för världen inte involvera och oroa min sjuka mamma och var därför fast bestämt på att klara detta på egen hand, trots extremt bristande kunskaper gällande allt som har ordet hemmaelektricitet framför. Min lösning blev till slut att ringa våran allt i allo vän Bengt (ja även han heter Bengt). Men mutning av vin och choklad åker han hem till oss för att rädda läget. När han kommer trycker han på en blå knapp och allt funkar igen. Snacka om att känna sig idiotförklarad..

Just nu känns allt dock bra igen. Jag har min fina vän Katinka sittandes mitt emot mig. Hon och hennes bror Jonatan har varje sommar, från det att jag kunde säga mitt första ord, besökt oss på Såland. Vi delar så många minnen tillsammans och de är som extra syskon för mig. Nu var det dock 3 år sedan vi alla sågs sist. De skall stanna över jul och det är så underbart att ha dem här igen!

Från oss alla till er alla en riktigt God Jul (med förhoppningar att ni får vatten och el över jul)

 
Jag som partytomte förra året 


Malva

Nu har jag varit hemma ett tag och jösses vad det är skönt. Det betyder inte att jag inte saknar mina skolvänner. Känns konstigt att inte ha Julia och Malva i närheten. Jag har blivit så van att ha dem runt mig jämt. Men jag har som tur är några här hemma som kan ta lite av deras plats.

Som min kära syster t.ex. Vi har bakat pepparkakshus med mina kusiner. Eller det skulle bli ett pepparkakshus men det blev en robot, jag vill gärna kalla han Bengt.



Vi har även stalkat mitt nya favoritband Mundfords & Sones på nätet och så har vi handlat julklappar och pratat ikapp oss. Annars så har jag mest hängt med min fin fina vänner & umgåtts med päronen.

Idag ska jag ringa och prata med Julia & Malva och höra vad de har haft för sig. Sen ska jag hjälpa min kompis Emmie att packa ner prylar som hon ska ha med sig till hennes nya lägenhet som hon skriver kontrakt på idag.

Än så länga har det inte blivit så mycket självstudier. Kanske börjar jag imorgon?

/Linnea

Nu är det bara 5 dagar kvar till självaste julafton & våra förberedelser här hemma har redan smugits igång. Jag fullkomligt älskar att vältra mig i förberedelser av alla dess slag. Granen är självklart utsedd & igår steg röken högt ur vår skorsten från vinterknäcken med honung, apelsinskal och saffran, en mycket lyckad blandning vill jag lova.

Idag förvandlades vårat lantkök till en rimstuga med lack, papper & snören till julmusiken på högsta volym. Det bästa är förstås rimmen. Till min stora glädje hittade jag ett rimlexikon på Internet, en lathund för alla de hopplösa fall som inte besitter rimmets konst.

Med dess hjälp och lite egen fantasi fixade jag paketen nedanför till min fina Bror som fyller 24 år imorgon! Det är så märkligt hur någon som alltid har varit en skitunge vid ens sida plötsligt är en vuxen man. Jag vet inte riktigt hur det gick till..

Som ni kanske har förstått råkar jag ut för alla möjliga tokiga saker. Självförvållat ibland, men inte alltid.
Förra gången jag skulle åka hem till min hemstad Uppsala lyckades ju jag glömma min plånbok.

Idag ska jag åka hem igen, extra kollade så att jag hade med mig allt flera gånger. Plånbok, biljetter, dator, kläder, laddare av alla dess slag. Allt var med.
Men sen helt plötsligt när jag satt på tåget från Tomelilla till Malmö var mina biljetter borta och även ett väldigt fint läppglans! Jag blir väldigt förvånad, jag viste ju att de var med.

Det visar sig sen att min väska har gått sönder och massa saker har ramlat ut längs vägen från skolan till stationen! Det hela har löst sig, jag har fått nya biljetter... men som sagt hur lyckas jag?


/The one and only Linnea

Idag pratade vi återigen igenom vår resa. Det har blivit ett vanligt förekommande samtalsämne hos oss. Man tröttnar liksom aldrig på att diskutera kommande strandliv och spännande utflykter. Just idag hade vi dock ett annat fokus. Vi pratade igenom eventuella irritationsmoment. I och med att vi i praktiken kommer att i bo på varandra kommer det att uppstå jobbiga situationer. Genom att prata om dessa i förväg hoppas vi på att undslippa onödiga missförstånd och andra missöden.

Det var skönt att prata om det och jag är så glad över att (kalla det ödet eller regnskogen :) gjorde att vi fann varandra och bestämde oss för att fortsätta vår resa tillsammans. Det är ganska otroligt hur fina vänner man kan bli på bara ett halvår. Dessa två skönsjungande brudar är verkligen fantastiska människor och trots den knappa tiden känns det som om vi alltid har känt varandra!

<3/

Malva