Hej igen!

Nu var det ett tag sedan jag eller någon av mitt söta resesällskap skrev. Så jag tänkte uppdatera er lite om vad det är som har hänt. Sist vi hördes så var vi på taro plantagen och malva gjorde sin obehagliga syn undersökning.

Dagen efter fick jag äntligen chansen att träffa underbara Nick, äventyraren som vill visa oss alla fantastiska ställen här på ön. Dagen till ära skulle vi få testa på att paddla kajak. Mats hade lovat 5 dollar till den som klarade av att ta 15 paddel tag i rad utan att välta. Done deal tänkte jag, har ju kajakat förr i Rog inget svårt alls. Som vanligt var jag lite för självsäker och det var inte en sådan kajak där du sitter i kajaken, utan en sådan kajak som är sjukt smal, vinglig som bara den och du sitter på den medan det är massa vågor. Havet här är inte riktigt lika lugnt som det är i den svenska insjö som jag brukar kajaka i. Jag klarade 10 paddel tag... Hannes klarade 3 typ, Julia var väl också uppe i tio. Men när Malva skulle försöka försvann hon helt plötsligt. Det är ju så klart så att Malva som aldrig innan paddlat kajak var så långt borta att vi inte ens såg henne. Vilket varken jag eller Julia hur mycket vi än försökte (vi är båda ganska tävlings inriktade) klarade av. Nick var mäkta imponerad. Han hade aldrig tidigare sett någon ta in tekniken så snabbt.
Efter paddlingen så skulle vi egentligen ut och vandra men Nina hade stukat foten några dagar och Nick råkade slå sin fot på en pinne så att det såg ut som han hade en golfboll innan för huden. Han tyckte att det absolut inte gjorde ont eller var något problem (han har ju ändå bestigit ett berg dagen efter han knä gått ur led, klättrat med brutna händer osv. Osv.). Men vi (vår moderinstinkt blev väldigt stark) vägrade låta han gå i det tillståndet så vi bestämde oss för att åka till en annan strand och se på solnedgången istället. Vi hade kört 5 minuter på världens dyraste motorväg när hyrbilen jag satt i fick punktering. Toppen! Ännu bättre var det att hyrbilar här inte har extra hjul. Men som allt annat tog nick det här med en klackspark och ringde alla han kände. Jag, Julia, Viktor och Annika blev till exempel upp hämtade av en kompis till Nick som han inte hade träffat på 2 år som körde oss den 30 minuter långa resan tillbaka till Waikiki.

14 Feberuari- alla hjärtans dag <3. Dagen började med att vi gick upp skit tidigt för vi skulle till härbärget Next Step för att ge dem frukost. Normalt så delar de bara ut Middag men varje alla hjärtans dag blir det frukost för de boende. Det var super mysigt och kul att få vara med om det.
Där efter åkte vi direkt till universitet vår första föreläsning handlade om klasskillnaderna här i Hawaii. Klyftorna är stora och de som har det sämst är Hawaiianerna och Samoanerna, väldigt intressant lektion men vi var alla väldigt trötta. Föreläsning nr 2 handlade om läget i Egypten och mellanöstern. Den här lektionen hade fler en jag sett fram emot. Men den var inte så givande. För professorn som har koll och vet väldigt mycket om det han inte gå in på djupet. Varför? Han var tvungen att förklara vad mellanöstern låg. Sist men inte mins hade vi en föreläsning med en gammal gullig Hawaiian som är och har varit en av de främsta frihetskämparna. Jag har inte så mycket mer att säga om det förutom att han hade många historier och var väldigt söt. 
På universitetsområdet märkte man verkligen vilken dag det var. Jag har aldrig sett så många rosa och röda hjärtan på samma gång.

Gårdagen ägnade vi på lite olika håll. Julia snorklade med sköldpaddor (avundsjuk? JA!), Malva var på pearl harbor och jag stannade inne på hostlet för att vila, gick och kollade lite i affärer med andra Linnea. Lugn och bra dag för oss alla tror jag.

Just i denna stund är Malva och Julia och klättrar i berg. Jag skulle mer en gärna hänkt med. Men om man känner mig så vet man att jag är extremt svag och om man känner Nick (som så klart är den som håller i det hela) så vet man att det kommer vara super brant. Och klippväggen inte kommer gå rakt upp, så kommer den slutta åt fel håll.

Imorgon ska vi testa våra gränser och vårat mod. Vad vi ska göra får bli en cliffhanger (fattar ni skämtet? Julia och malla klättrar just nu).

Vi höres! /Linnea