Tänk att jag denna morgon lyckades palla mig upp halv sex, är oerhört stolt. Jag, Katinka & Mamma smög oss upp när hela huset fortfarande sov & åkte till den lilla, lilla lokala kyrkan där även min mamma gifte sig en gång i tiden.

Där satt vi tillsammans i det lilla kapellet och lyssnade till Prästens vackra predikan och Katinkans mage kurrade högljutt i takt. Prästen berättade om första världskriget & julnatten 1914.

Tyskarna och engelsmännen hade då legat i krig med varandra länge och många män hade stupat. Just denna natt började dock tyskarna att sjunga "stilla natt" & sången ljöd över skyttegravarna till engelskmännen som även de stämde in. Efter ett tag gick det upp ur sin gravar, som under så lång tid hade varit deras tillfälliga hem, skakade hand med varandra & började fira jul tillsammans. Dagen efter spelade de fotboll och många blev vänner med varandra. Generalerna försökta ingripa utan framgång i början men så tillslut lyckades de & de forna vännerna började åter kriga.

En fin predikan men sorgligt att de höga krigsgeneralerna fick sin makt igenom. Annars kanske historien hade slutat annorlunda. Här hemma har vi också krigat för fullt. Vi har precis avslutat ett långt parti risk (som går ut på att man med små plastsoldater krigar om världens kontinenter). Det går inte att låta bli att elda upp sig och bli personligt förnärmad när någon invaderar ens kära Madagaskar, trots att det BARA är ett spel. Så kanske får man ändå ha förståelse för dessa höga generaler som för allt i världen ville försvarar sina "Madagaskar"!





Malva